Året som gått - månad för månad 2015!

Oktober: Den här månaden hände det spännande grejer för min del när det gäller bloggen. Det var nämligen då det blev klart att bloggen skulle flyttas, få nytt domännamn och ett helt nytt utseende. Jag behövde en ny headerbild till bloggen och Sanna var snäll och åkte tidigare in till stan för att plåta lite med mig. Här sitter vi alltså på bussen på väg in och jag var väldigt pirrig över hela grejen att nya saker skulle hända för den här bloggen. Det känns så overkligt att den gått från något litet kul projekt till något ganska stort och som också blivit en stor del av min vardag. jag älskar att skriva i bloggen och jag älskar kontakten jag får med er läsare. tyvärr dröjde det många veckor innan den nya bloggen "lanserades" på grund utav flera buggar i systemet som IT-personerna föröskte lösa, och jag vart minst sagt otålig över att inget hände, men tillslut hörni så löste det sig och här stårjag alltså nu med en egen blogg med mitt egna namn, känns jättekul.
 
 
November: Denna månad var vi till Sophias förskola för att höra lite om deras verksamhet, träffa personalen men även föräldrarna och barnen som ska skolas in samtidigt som hon ska. Både jag och Markus fick ett gott intryck av verksamheten och vi tror att Sophia kommer att trivas bra där om dagarna. Direkt när vi kom dit sprang hon in till det här rummet och började leka med diverse leksaker som hon fick syn på. Det kändes verkligen som att hon gillade att vara där, nu hoppas jag så klart att hon kommer att göra det även när vi inte är med henne om dagarna, men det tror jag nog hon kommer att göra. Tänk, nu är det bara två veckor kvar tills inskolningen börjar... 
 
 
December: Julens månad är här och redan vid Luciahelgen började vi vårt första julfirande. Det var i Katrineholm hos min mormor och morfar och helgen var intensiv och mysig. Sophia skötte sig exemplariskt i bilen både dit och hem och det var helt ärligt en fröjd att ha henne bredvid mig i bilen. Vi skrattade och skojade med varandra och jag insåg verkligen hur stor hon blivit. December månad har verkligen varit en spurtmånad för henne utvecklingsmässigt, det har hänt så galet mycket och hon har blivit mycket äldre i sitt sätt att vara. Hon är inte en liten plutt längre utan en liten tjej med egen vilja, egen personlighet och mycket mycket härliga karaktärsdrag. Hon är helt magisk på alla sätt och vis och hon har gjort mitt 2015 till ett fantasiskt år. Jag hoppas 2016 har minst lika mycket härligt att erbjuda och jag ser mycket fram emot att möta allt som året kommer innehålla!
 
0 kommentarer »

Nyårsafton - sista dagen för detta år!

Tänk att det idag är årets sista dag, alltså den sista dagen för 2015, det känns helt sjukt att ett år kan gå så fort! Det här året har innehållit väldigt mycket (ni har fått en lätt sammanfattning i min årsresumé) och jag kan kort och gott sammanfatta det som ett riktigt bra år. Sista delen av årets resumé kommer upp lite senare idag, så håll ut för slutet. Ikväll blir det ett lugnt firande för vår del, vi ska över till Markus föräldrar för att fira in det nya året med dem samt hans syster med familj, så något megaröj blir det inte för oss. Kan man ens säga megaröj, jag kände mig precis galet nördig och töntig på samma gång, ja tror ni kanske förstår vad jag menar och vad vi inte ska göra ikväll- festa loss som attan! Det här tycker jag visserligen känns rätt skönt, lugnt och stillsamt (hur det nu kan bli det med små barn i bilden?!) och mycket god mat i trevligt sällskap- det känns som en tiopoängare för mig. Om ett litet tag ska jag börja göra mig iordning och även fixa Sophia, jag tror nog Markus klarar sig på egen hand, så han får väl ropa om han behöver någon assistans. Vad gör ni på årets sista dag? 


Lite lek i parken nu på förmiddagen .
0 kommentarer »

Året som gått - månad för månad 2015!

Juli: Denna månad var vår första lediga tid tillsammans, Markus hade nämligen gått på semester som sedan skulle övergå i föräldraledighet och vi åkte bland annat på en liten road trip till Öland. Vad vi även gjorde när jag kollar tillbaka i arkivet var att vi tillsammans med familjen Lagergren åkte till Leos Lekland för att leka av oss lite med barnen. Angelica var vid den här tiden höggravid med Philip och tyckte det vore kul att åka rutschkana. Jag kan säga såhär, det var tur att jag hade mobilen framme för den här bilden är bland det roligaste jag sett! Hon skrek som en stucken gris och var verkligen inte beredd på att det skulle gå så fort. Om jag inte minns fel kissade hon nästan på sig och fick sammandragningar efter det här åket. Herregud så vi skrattade när de kom ner från sitt åk, det var verkligen ett sånt där sjukt roligt "moment". 
 
image 
 
Augusti: Sommaren led mot sitt slut och jag gick tillbaka till jobbet efter lite över ett års föräldraledighet. Det var både härligt att gå tillbaka samtidigt som jag kände en viss ångest att inte få vara med min dotter dygnets alla timmar, men "all-in-all" var det positivt. En vecka efter att jag kommit tillbaka till jobbet skrev jag mitt livs jobbigaste tenta, och klarade den! Jag hade pluggat, och pluggat, och återigen pluggat under flera månader innan och det hade alltså givit resultat. Jag var numera färdigutbildad, och det kändes helt galet bra! Augusti månad var en av de bästa månaderna under året helt klart, mycket tack vare just tentan och att den var avklarad.
 
 
September: Under denna månad hade vi ett läkarbesök inbokat för Sophias del på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala för att kontrollera hennes hjärta. Det var vid hennes sexmånaders kontroll som läkare kunde höra ett blåsljud på hennes hjärta och som skrämde livet ur mig. Där och då trodde jag att hon antingen skulle leva ett tufft liv som hjärtsjuk alternativt att hon skulle dö, det var väl undegär så hemska tankar som flög runt i huvudet på mig. Strax därefter fick vi åka till Uppsala för att göra EKG och ultraljud på hjärtat och då kunde de konstatera att hon hade ett hål i hjärtat, men inget blåsljud. Vid den här undersökningen fick vi infomration om att uppföljningsmöte skulle göras under hösten 2015 och det blev alltså inbokat i september månad. Vi åkte dit, undersökningen gick bra trots att Sophia var rädd och väldigt ledsen. På den här undersökningen kunde de se att hennes hål fortfarande var kvar i hjärtat men att den hade minskat hela tre millimeter på drygt ett halvår, vilket var väldigt skönt och lugnande. Vi kommer att åka dit efter sommaren nästa år också för ytterligare en kontroll och det kommer högst troligen behöva kollas under kommande år också, bara för att säkerställa att hålet inte blir större, för då krävs det en operation. Efter det här besöket på sjukhuset ansåg jag och Markus att hon varit så enormt duktig så vi svängde förbi ToysRus och köpte en leksak till henne, det var hon värd vår lilla gullfia.
 
 
Fortsättning följer på resumén...
0 kommentarer »

Det här visste du inte om mig!

Jag har noll tålamod, alltså NOLL tålamod när det gäller pilliga saker så som att träda in en tråd genom en nål, eller pilla något pyttelitet som kräver presition och fokus, jag blir liksom tokig på sånt och vill skrika rakt ut. tur är väl då att Markus är elektriker och att hans jobb typ går ut på att vara duktig på att pilla med små grejer såsom sladdar och annat. han får helt enkelt komplettera mig på den fronten. 
 
 
Jag klarar inte av att lyssna på Håkan Hellström, det är en av mina absolut icke-favoriter när det kommer till musik. Jag tillhör alltså den skaran folk som inte tycker om hans musik och anser att han inte kan sjunga. Snälla ni som älskar Håkan och läser bloggen, hata mig inte nu, hehe! <3
 
 
Jag tröttnar lätt på att vara ute på krogen, är mycket hellre på en hemmafest där det finns möjlighet att kunna prata med varandra och inte skrika en decimeter från den andra och ändå inte höra vad den säger. Har nog aldrig egentligen tyckt det varit direkt kul med krogen, men sen är jag ju inte ute och raggar på krogen heller och det kanske är det som är det roliga när man är ute. Nu har jag ju inte tråkigt på krogen men efter ett tag tröttnar jag helt enkelt. Hur tråkig låter inte jag alltså...?! 
 
 
Jag har en liten fobi för bläckfiskar. Jag har egentligen aldrig varit i direkt kontakt med sådana men bara tanken på deras äckliga kroppar och långa armar med sugklockor på får mig att rysa genom hela kroppen- usch! Det finns inte direkt många djur som jag är rädd för eller så, så som min syter är fullständigt livrädd för ormar, men just bläckfiskar får jag ett lätt obehag utav. 
 
 
Jag kan inte komma försent, det är snudd på omöjligt för mig! Jag är så långt ifrån tidsoptimist som det finns och får panik om jag inser att det blir tight med tid och att jag högst troligen kommer komma ganska precis till när jag har en inbokad tid. Så fort jag ska någonstans brukar jag vara ute i såpass god tid att jag nästan alltid är en 20-30 minuter för tidig, men hellre det än försent. Uh jag blir svettig bara på tanken att inte komma i tid! 
 
 
2 kommentarer »

Världens vanligaste namn

När jag och Markus valde just namnet Sophia till vår dotter så var det ett namn som bara dök upp i båda våra huvuden, egentligen utan att den ena föslagit det för den andra, båda gillade helt enkelt det namnet. Varför vi båda gillar namnet är för att det inte är supervanligt namn för barn födda nu, ett internationellt namn som fungerar överallt och som även är klassiskt och inte supermodernt och spexigt- sen även att vi tycker det är väldigt fint. Nu däremot visar det sig att det tydligen inte är så "ovanligt" som vi trott, nu visar det sig nämligen att namnet Sofia (Sophia räknas in där) är världens vanligaste flicknamn! Alltså va? Det trodde jag aldrig... 
 
Men det är klart, Sofia finns ju i alla spansktalande länder och är säkert som namnet Anna är för svenska flickor födda mellan 1970-1990 här i Sverige, så det kanske inte är så konsitgt. Sen är det ju ett internationellt namn av en anledning, det finns i många länder och i stort sett alla kan väl uttala det också, så även där har det ju en poäng att det är så populärt. Men ändå, världens vanligaste flicknamn- det är ju sjukt! Här går vi och tror att vi väljer ett liiiiite ovanligt namn för tidens barn som föds nu, och så visar det sig vara totalt motsatta, haha. Vad har ni valt för namn till era barn: ovanliga, gamla, vanliga, släktnamn?
 
 
Vår lilla Sophia
1 kommentar »

Året som gått - månad för månad 2015!

April: Den här månaden åkte vi bland annat till Gävle och Markus syster för att gå på dop för Sophias lilla kusin Igor som föddes prcik 3 1/2 månad efter henne. Det var ett serbiskt dop där prästen alltså inte pratade på svenska och det var minst sagt intressant och annorlunda från de "vanliga traditionella" dopen jag gått på innan. Sophia hade denna söta lilla outfit på sig som helt och hållet är Newbie från topp till tå, däremot hann hon inte ha på sig den så himla länge för vips så brakade det till i blöja och kläderna fick bytas till andra, men jag fick i alla fall till detta söta kort på henne, alltid något. 
  
 image
 
Maj: I just maj månad hände det, en av de absolut stösta händelserna som en förälder väntar på när ens barn är litet och är under utvecklingsfas, Sophia lärde sig gå och började gå helt och hållet på egen hand! Vi hade under några veckor tidigare övat henne med att hålla upp henne framför oss , släppa och låta henne gå mot våra famnar, och efter en väldigt kort tid kunde hon gå själv. Hon var drygt 10 månader och två veckor gammal när hon gick helt på egen hand och yes, vi var galet stolta över henne och är det fortfarande. Jag minns att för varje dag som gick la hon till ett eller två steg mer i antal steg hon kunde gå på en och samma gång, och vips en dag så gick hon helt på egen hand. Vår stora lilla tjej! <3
 
image
 
Juni: Just den här månaden är Sophias månad, även om hennes pappa fyller år två veckor innan henne så känns det liksom som hennes månad på något vis. Alla förväntningar, den längtan efter att inom kort få träffa henne inför hennes födsel har liksom gjort att jag alltid kommer tänka på allt kring henne när väl juni månad kommer. I och med att hon fyller år i juni kommer alltså givetvis en bild från hennes kalas upp när jag ska skriva lite kort om juni månad. Det var en varm dag kalaset hölls på men två-tre riktigt krafitga skurar kom strax innan kalaset skulle hållas så jag och Markus var oroliga över om vi ens kunde ha det utonmhus, vilket vi hade hoppats på eftersom det är betydligt mysigare en sommardag än att häka inomhus. Tur nog försvann regnet 20 minuter innan gästerna kom och vi kunde duka upp ute på altanen. Jag hade som jag tidigare nämnt bakat rejält mycket inför det här kalaset och jag var ritkigt nöjd med resultatet. Gästerna verkade även dem nöjda och om jag inte minns fel var mina "Ahlgrens bilar-cake pops" de mest omtyckta av allt på fikabordet. Jag längtar till hennes 2-års kalas så jag får baka roliga grejer igen!

image
 
Fortsättning följer på resumén...
0 kommentarer »

Jag fattar inte...

Jag åker ungefär samma buss hem om dagarna, någon avgång hit och dit, men rätt ofta brukar jag åka samtidigt som en döv kvinna. Jag har förstått att hon är döv delvis för att hon använder teckenspråk och inte pratar samt att jag kommit i kontakt med henne vid två tillfällen nu på bara några veckor där hon också visat för mig att hon är det. Första gången var när en kvinna på bussen plötsligt svimmade och därefter blev hämtad i ambulans. Då försökte denna döva kvinna göra sig förstådd med mig lite vagt och jag kunde halvt tyda vad hon ville få sagt. Andra gången var förra veckan när jag sitter på bussen som precis börjat åka, lyssnar på en podd och tittar ut mot Humlegården som försvinner brt. Då kommer hon fram till mig, visar en lapp där det står några få ord och förföker säga mig något. Här kommer problemet, jag förstod verkligen inte vad hon ville. Dessutom kunde jag inte göra mig förstådd tillbaka till henne i form av frågor till henne vad hon menar eller svar på något jag kanske har koll på. Det var så frustrerande för oss båda att ingen av oss förstod varandra!
 
Hon försökte skriva något ord till och vad det verkade som tror jag hon ville veta när bussen tar "helgledigt" under julen och inte åker in till stan längre, den brukar nämligen göra det under högsommar-och jultider. Jag tror någonstans att det är det hon vill få reda på, börjar kolla upp det på SL´s hemsida men får inte fram någon vettig info för sidan krashar. Inte ens då kan jag säga på ett bra och förståligt sätt att sidan inte funkar och jag inte kan ta reda på det, JAG VAR SÅ KASS! Där och då inser jag hur begränsad man är när den ena inte kan prata/höra och den andra inte kan visa med tecken vad man vill få sagt, det var så himla frustrerande och jag kände mig verkligen så dålig och till noll hjälp för hennes del. Tänk vad bra det vore om jag fattade grunden i alla fall, typ som ett tredje språk eller något osm man kan ta sig fram med, ja det gäller väl till att öva helt enkelt. 
 

Frustrerade Frida!
0 kommentarer »

10 snabba om min förlossning

Jag tycker det är så himla kul att läsa om andras förlossningar och även om det nu var drygt 1 1/2 år sedan jag själv var inne på förlossningen så tänkt ejag att jag kan dela med mig lite kort om min egna för er. Gamla kommer kanske ihåg en del men för er nya läsare kanske det är lite ny information att ta del av, så här kommer det alltså i punktform: 
  • Mina värkar kom igång på riktigt kl 23:15 den 25e juni, sju dagar över tiden. Tre dagar tidigare hade jag haft kraftiga förvärkar som hållit mig uppe hela nätterna, men för att sedan vara som bortblåsta när morgonen kom, otroligt frustrerande och väldigt utmattande.
  • Jag klockade värkarna hela natten och de gick snabbt från 3-4 minuter mellan sig till 2-3 minuter. Klockan 04:30 väckte jag Markus och sa att vi ska åka in till förlossningen, men ha inte bråttom utan ät frukost och så, samtidigt som jag ringer förlossningen och meddelar att vi tänkte komma in. 
  • 05:30 kommer vi in till förlossningen och jag blir undersökt utav en barnmorska som gör så mitt vatten går i samma veva som hon tar ur sin hand ur mig efter att ha mätt hur många centimeter jag var öppen (4 centimeter). Den mängden vatten som kom ut var helt galen, jag satt i säkert 5-6 cm djup pöl.
  • Efter att vattnet hade gått eskalerade värkarna och de kom med 30 sekunders mellanrum och höll i sig i 1 1/2 minut. Drygt två timmar orkade jag ta dessa värkar på pilatesbollen med lustgas och efter det ville jag ha epidural som jag fick rätt fort. Då var jag öppen 6 centimeter och hade precis svimmat av under en värk. Tur nog satt jag inte på bollen då utan hade precis lagt mig i sängen. På bilden hade jag precis börjat sitta på pilatesbollen, hade kortet tagits ett tag senare hade jag sett betydligt värre ut.image
  • Bara en timma senare var jag öppen 10 centimeter men Sophia hade inte sjunkit ner så det tog drygt fem timmar innan jag fick börja krysta.
  • Jag krystade i drygt 2 timma och 30 minuter, vilket var helt fruktansvärt. Det är det enda jag tycker var ett minus med min förlossning, i övrigt är jag jättenöjd med den! Jag har hela tiden trott att jag krystade i 1 1/2 timma, men det visade sig när jag kollade igenom förlossningsjournalen att det var en timma mer alltså. 
  • Värkarna blev korta och svaga under krystarbetet, vilket gjorde att jag fick värkstimulerande dropp för att få en push på vägen.
  • Sophia föddes i "gynstol-ställning" men jag hade innan provat alla andra ställningar, vilket inte gav några som helst resultat.
  • Under det tidiga skedet utav krystarbetet (precis när jag satte igång) somnade Sophia i drygt 10 minuter, vilket tydligen är vanligt enligt min barnmorska som förlöste mig. Jag hade aldrig hört talas om det innan.
  • Radion var på under hela dagen och en låt som spelades väldigt ofta får jag direkt koppling till min förlossning om jag hör den idag, det är låten Carry you home av Zara Larsson.image
0 kommentarer »

Året som gått - månad för månad 2015!

2015 är snart förbi och vad är bättre än en resumé av året som gått. Mycket har hänt under tiden och jag tänkte att det vore lite kul att sammanfatta det månadsvis med små händelser som jag minns tillbaka på och som gjort stora och små intryck i mitt liv och min vardag. I och med att bloggen flyttat för inte så länge sedan och ni blivit några fler och nya läsare kan det vara kul även för er kanske att få en liten tillbakablick på mitt år som gått. För att inlägget inte ska bli FÖR långt så har jag delat upp det i fyra delar, så kika in framöver och se fortsättningarna på min resumé över året! 
 
Januari: I mitten av januari i år sa Sophia "mamma" för första gången. Det var väldigt stort för mig och jag minns att jag blev helt paff över att hon sa det. Lite över sex månader gammal och kunde säga mamma, det kändes ashäftigt om ni får ursäkta mig! Nu sa hon det inte lika duktigt eller använde ordet så som hon gör det numera när hon ropar hela tiden -" mamma, maaaamma, MAMMA!", men ändå. Det var där mamma började träda fram och det gjorde mig helt klart varm i hjärtat. Min lilla lilla loppa!
 
Februari: Andra månaden på året kom och den här klänningen dök upp på nätet och diskussionerna kring vilka färger den hade var precis på alla sociala sidor, det gick liksom inte att undkomma snacket. Först när jag såg klänningen och en text under som frågade vilka färger den hade så trodde jag personen var knäpp och skojade med oss läsare? Vad var det ens att snacka om, den är ju uppenbarligen blå och svart. Det här var tydligen inte så uppenbart för för många var det självklart att den var vit-och guldfärgad, vilket jag tycker är HELT galet. Om jag verkligen kisar på bilden kan jag se en lätt nyans av daskig svart (där det antagligen ska vara guld) men i övrigt är den mörkt blå (där det är vitt) och helt klart svart där det är guld. Det var om något väldigt kul och intressant att vi kan se såpass olika. Vilka färger ser ni läsare?
 
 
Mars: Jag är evigt tacksam för att jag hade så fina vänner under min mammaledighet att umgås med, bolla tankar och funderingar, få skratta med och få gråta med, ja få känna allt mellan himmel och jord och bara få vara mig. Att få dela första året som mamma med vänner som befinner sig i precis samma skede, men som har lite andra saker som händer samtidigt. Angelica och Daniela har varit två enormt fina klippor som jag håller hårt i, deras vänskap går inte av för hackor och det känns så himla kul att vi lyckas hålla kvar vid vår vänskap även nu när alla jobbar/är mammalediga på nytt osv. På bilden nedan ser ni våra döttrar fint uppradade på soffan och poserar så glatt en kall dag i mars i år. Vi hade haft en lunch/fika/lek-dejt hemma hos oss och jag minns att både Angelica och Daniela stod bakom/bredvid mig och hoppade upp och ner som apor och gjorde roliga ljud för att få tjejerna att titta dels åt samma håll och även att de skulle se lite glada ut, vilket de lyckades med galant tycker jag. 
 
 
Fortsättning följer på resumén...
0 kommentarer »

Vilken fantastisk jul!

Jag måste ha varit galet snäll i år för jag har fått så himla fina julklappar! Igår var vi ju till pappa och Mette för att fira årets sista julafton och inför denna jul hade jag önskat mig lite smått och gott, inga stora dyra grejer utan saker jag behövde såsom Shepherd-tofflor, parfym och typ en locktång, ja ni fattar galoppen. När pappa ringde mig inför Sannas födelsedag och frågade vilken väska det var hon önskade sig sa jag vilken det var, la på och fortsatte med mutt. Efter ganska kort tid tänkte jag: "jag visste inte ens att man fick önska sig något så dyrt som en Michael Kors- väska, en sån vill jag ha också" (vem vill inte?!). Jag pratade med en kollega strax efter och sa att min syster skulle få en sån väska varpå hon sa "men önska dig en sån också, man får vara lite fräck ibland". Jag lyssnade på hennes ord, skickade ett skämtsamt sms till pappa om att jag inte skulle bli ledsen över en sån present, men tänkte inte att jag ens i närheten skulle få den i julklapp.
 
När alla julklappar var utdelade igår till barnen kommer pappa och Mette ut med stora lådor som knappt går att bära. I dessa lådor ligger en varsin Michael Kors-väska till mig och mina systrar. Det är helt galet, jag fick min drömväska i julklapp som jag bara skojat med pappa om att jag vill ha, att jag liksom aldrig trott att jag skulle få den eftersom det är så galet mycket pengar för en endaste sak. De två är helt enormt snälla och tokiga på samma gång, givmilda är bara förnamnet! Rättelse till historien också angående Sannas önskan om väskan, hon hade tydligen önskat sig bidag till väskan och inte väskan i sig, men det visste ju inte jag ;). Jag är upp över öronen lycklig och glad över denna julklapp, jösses vad det pirrar i kroppen (materiell lycka). Utöver denna julklapp har jag fått så himla fint bäddset (tillsammans med Markus) av hans föräldrar som vi ska bädda sängen med nu, åh vilken bra jul det varit, jag är så enormt tacksam! 
 
 
Perfektion! 
 
1 kommentar »

Lockig liten tjej


Ser ni locken (autocorrect tyckte jag skulle skriva kocken, haha) i nacken på Sophia!? Den är så galet fin och hela hennes nacke består utav dessa fina lockar. Luggen och det främre håret är mer rakt men hela hennes baksida blommar ut i lockar, vilket jag tycker är galet fint. Jag blir liksom så förvånad över att min dotter har sådana härliga lockar, just eftersom mitt hår inte går åt något håll mer än nedåt, men som jag sagt tidigare är det Markus anlag som gjort sitt på den fronten, så därför är det inte konstigt att hon har så fint hår. Jag hoppas verkligen hon får behålla de här ljuvliga lockarna tills när hon blir äldre, det är så himla fint med ett vågigt svall. Nu till min fråga, hur har era hår varit små som stora? Har det ändrats under årens gång från rakt till lockigt eller tvärtom? Eller kanske varit detsamma från ung ålder till vuxen? Mitt har ju sett precis likadant ut i alla år, bortsett från olika frisyrer så klart, men texturen har varit densamma. 
0 kommentarer »

En lista om veckan!

Det är söndag vilket numera innebär en sammanfattningslista över veckan som gått. Listan hittade jag hos Jessica och lånar den alltså ännu en gång!

Vad har varit bäst i veckan?

 Allt härligt julfirande och att få träffa nära och kära. 

Vad har varit sämst i veckan?

Ingenting, absolut ingenting!

Vad har du sett för filmer?

Ingen film den här veckan heller men det kan ju bero på att det just varit så mycket julstök och firande så det har helt enkelt inte hunnits med. Men nästa vecka ska vi ta mig tusan se i alla fall EN film, det tycker jag verkar rimligt. 

Har du gråtit något?

Inte en skvätt, om något kan det ha kommit tårar av att jag skrattat orimligt mycket, men inte av att jag är ledsen eller så, vilket är skönt på sitt sätt. 

Vad längtar du efter?

Helt ärligt längtar jag inte till någonting, jag vill bara vara här och nu och njuta av stunden. Att jag är ledig och kan umgås med min familj utan en klocka som väcker mig orimligt tidigt på morgonen för att åka iväg och jobba. Att jag kan gå i mjukiskläder en hel dag och bara skrota runt här hemma med familjen utan några måsten. Därför längtar jag mig inte bort till annat, här och nu är perfekt och jag ska ta vara på det!

Vad har du ätit mest av?

Julskinka, helt klart! Nu har jag faktiskt tröttnat lite på det lite, vilket annars typ aldrig händer, men jag tror som sagt att jag blivit lite mättad på just julskinka i stora mängder för jag älskar nämligen fortfarande julskinka men kanske i lagom mängd istället.

Vilken låt sammankopplar du med den här veckan? 

All sorts julmusik skulle jag säga, för det är väl ungefär det som har spelats varmt de senaste dagarna. 
 
Vilka emojis får sammanfatta veckan?

❤️🎄🎅🏻🎉🎁❤️
 
0 kommentarer »

Jultomten dyker upp igen...

Japp, ni läste rätt, tomten verkar ha en hektisk jul i år för idag ska det firas jul igen! Idag står vårt tredje julfirande på schemat och vi ska till min familj (pappa & Mettes hem) för lite julfirande med systrar, respektive och alla barn. Sophia har sin fina blåa klänning från Kappahl igen och jag har grävt fram något gammalt till mig själv och Markus är lika snygg som vanligt, så nu är vi alltså redo för att fira jul en sista gång för detta år. 


Att få till en groupie med små barn är inte det lättaste, men det gick ok för denna gång, hehe! 
0 kommentarer »

Upp i famnen!

 
På bilden ser ni Sophia göra sin "jag blundar så då finns du inte"-min, men hon gör även gesten för att hon vill komma upp i famnen. Små händer som är placerad tätt bredvid varandra och handflatorna uppåt visande. Utöver detta kommer det lilla gulliga ljudet "gum", hehe jag smälter! Just ordet "gum" betyder "kom" och menas alltså med att hon vill komma upp till famnen nu, och gärna redan för ett par sekunder sedan. Hon säger det väldigt bestämt och snabbt så man vet att hon menar allvar, haha. Har era barn något visst ord eller någon gest de gör som är väldigt tydligt med vad de manr/vill?
0 kommentarer »

Vad har ditt barn ärvt från dig?

Sophia har sedan födseln inte haft någon uppenbar likhet med varken mig eller Markus, tycker jag i alla fall, däremot kan vi se vissa likheter med vissa drag och saker som hon gör som man liksom hittar hos oss båda. Hon är sin egna lilla individ med sitt egna lilla utseende och är alltså inte en klockren kopia av sin pappa eller en klockren kopia av sin mamma, eller har jag fel? Vilket som, nu såhär 1 1/2 år sedan hon föddes kan jag punkta upp några grejer i alla fall som man kan hitta även hos mig och Markus. 
  • När hon blir trött pillar hon på sina öron precis som sin pappa.
  • Hon har härliga lockar precis som Markus hade när han var liten. 
  • Hon gillar korv till mat, och så även hennes pappa (jag avskyr...)
  • Hon har en liten flärp längst ut på sin överläpp, precis som jag har. Detta såg vi redan på ultraljudet att hon fått av mig. 
  • Hon har ljusa ögon, som jag. (Markus har bruna)
  • Hon har ljusbrunt/blont hår, så som jag hade tills jag var två år.
  • Hon har definitivt mina kinder, tjocka och runda. 
Det är väldigt kul att se liknelser från både sig själv och sin partner i sitt barn, jag blir liksom helt varm i hjärtat av att bli påmind om att jag och Markus gjort ett barn tillsammans och att hon liksom är en del av oss. Det ska bli jättekul att se framöver vad som dyker upp, kommer hon få Markus näsa, eller kanske min? Vems personlighet kommer hon få mer av? Blir hon lång eller kort? (högst troligen mer åt det längre hållet än det kortare) Ja det finns hundra olika frågor om vad hon tar efter från oss båda, och det är bara tiden som kommer utvisa det. Har ni några uppenbara likheter med era barn, och vad i så fall?
 
0 kommentarer »
Nästa sida