Sophias ettårskalas

Lördagens kalas för Sophia vart superlyckat! Vädret var helt klart på vår sida, ett störtregn dryga timman innan gästerna kom och därefter sol hela eftermiddagen, vilken tur man kan ha. Gästerna var närmaste familj såsom kusiner, faster, mostrar och så vidare, inga vänner till oss alltså. Eftersom vi bor litet och inte hade bokat någon lokal för detta ändamål fanns det inte rum för fler rumpor än vårt långbord på altanen, men lika trevligt vart det ändå. Markus och jag hade pyntat ute på altanen med ballonger överallt, är det kalas så ska det ju finnas ballonger, eller hur? Så ballonger till höger och vänster bland alla växter fick utsmycka vår baksida, och mysigt vart det.

imageimage

Till fika blev det bland annat vanilj-cupcakes med marshmallowfrosting, marängtårta, cake pops med smak utav Ahlgrens bilar och vit choklad, en jordgubb- och vaniljtårta med smörkrämstäcke, kakor och chokladbollar. Ett helt bord dukat med socker med andra ord, hehe. Jag var nöjd med allt och tror nog att gästerna gillade det också. Tårtbotten som jag bakade från grunden vart riktigt bra, så den kommer jag att göra i fortsättningen också.

imageimage

Hon fick jättemycket fina paket såsom kläder och en leksaksdammsugare så hon kan hänga efter sin mamma och pappa när de dammsuger hemmet. Hur gulligt som helst!

image

En glad tjej som leker med sin kusin Mio i trädgården, hon älskar verklige att vara med Mio!

/Frida
1 kommentar »

In iörat

Sedan ett par dagar tillbaka har Sophia börjat med något rätt märkligt, nämligen att stoppa in mat i sina öron (?!). När hon får lite plockgrejer att äta vid köksbordet såsom ost, skinka eller bröd så sitter hon och äter en bit och tar sedan upp nästa bit till sitt öra, flinar mot mig som att hon vet att hon gör något busigt och stoppar sedan in det i örat. Jag säger till henne att så får man inte göra, att man äter maten och inte matar örat med det, men hon tror bara jag skämtar med henne.

Tittar jag jag bort för någon sekund så har hon hunnit stoppa in en brödbitar i örat och skrattar åt mig när jag gapar och säger att så gör man inte. Vi har alltså en riktig liten busfia här hemma som prövar oss med i stort sett allt, haha. Från och med nu måste vi leta i öronen efter matrester, och inte bara i håret eller ner i tröjan osv.

image

Gör era barn såhär?

/Frida
0 kommentarer »

Följ mig gärna på Instagram

image

Om ni vill följa mig på Instagram så heter jag fridapettersson89 där. Jag skulle gärna vilja följa er läsare, så himla kul att få ett ansikte på er där ute, så vill ni ha mig som följare kommentera gärna med ert Instagram-namn :)

/Frida
0 kommentarer »

Kalas i dagarna två!

Hej på er alla fina! Igår var en riktigt bra dag och ett lyckat födelsedagskalas för Sophia, helnöjd med allt. Ett inlägg om kalaset och allt kring det kommer, så oroa er inte. Jag bakade hela fredagen lång (sjukt kul) och jag tror alla var nöjda och glada över allt sockersött de fick i sig. Här har ni en liten tjuvtitt på en del utav det som bjöds på kalaset igår.

image

Från ett kalas till ett annat ska vi idag till Markus föräldrar där hans syster och hennes barn är och hälsar på från Gävle. Mio, hennes äldsta son, fyllde nio år dagen innan Markus fyllde åt och han ska firas idag med pompa och ståt. Vädret har vi definitivt med oss och det känns härligt och kul, sommaren är verkligen här nu!

/Frida
0 kommentarer »

Ballongblås, plock och röj

God morgon och hej på er! Här hemma är det fullt ös på hela lilla familjen. Förberedelser för kalas och lek med diverse leksaker och icke leksaker (typ köksredskap) och om ett par timmar är det dags för Sophias alldeles första kalas, ett-års kalas! Det blåses upp ett gäng ballonger och vi hoppas innerligt på en regnfri dag så vi kan sitta ute och fika, det vore himla trevligt. För tillfället skiner solen så jag hoppas den stannar kvar och gör oss sällskap. Nu ska jag återgå till att fixa här hemma och leka med mina godingar, hoppas ni har en fin morgon och förmiddag där ute.

image

/Frida

 

 

 
0 kommentarer »

Nu var hon född!

Prick nu, klockan 16:38, för ett år sedan föddes vår lilla tjej efter mycket kämpande på Danderyds förlossning. Efter ett natt hemma med klickande utav värkar, dusch, alvedon och samtal med förlossningen åkte vi in till Danderyd för att möta vårt barn. När vi kom in på parkeringen, Markus hade fixat med betalning utav platsen och jag tagit ett par värkar där vid bilen gick vi långsamt till ingången där vi blev väl mottagna utav personalen. Vi gick till vårt förlossningsrum, de satte på mig ctg och kikade på värkarna. Jag fick efter någon halvtimma byta till en vit rock man får och en supergullig tjej kollade hur mycket öppen jag var.

024

Jag var väldigt orolig över att jag knappt öppnat mig något alls men till min glada förvåning var jag öppen fyra centimeter vid undersökningen, tack och lov blev vi inte hemskickade. I samma veva som hon tog ut sin hand ur mig och undersökningen var gjord gick även mitt vatten, och herregud så mycket vatten det var som forsade ut, hade vattnet gått i bilen hade vi behövt byta ett helt säte typ. Efter att vattnet gått eskalerade mina värkar och de vart väldigt kraftiga och gjorde fruktansvärt ont. Innan gjorde de ont, men de gick att ta emot och andas lugnt genom. Efter vattnet gått var det olidligt! Jag satt på pilatesbollen i två timmar och gungade fram och tillbaka, andades lustgas och fick inte en lugn stund. Värkarna kom med 30 sekunders mellanrum och höll i sig i dryga minuten, det var hemskt. Efter två timmar med detta gungande bad jag om att få epidural och strax efter det kom en läkare in och satte den. Precis innan han satte den i ryggen svimmade jag utav en värk, totalt borta var jag, superläskigt.

030

Vilken befrielse när den var satt, för första gången på länge kunde jag andas, fungera och vara mottaglig till annat än att bara trycka lustgasen mot mitt ansikte. Nu var jag öppen sex centimeter och det onda kändes inte längre, tack och lov. Från nu och framåt kunde jag och Markus prata med varandra, ta små promenader ute i korridoren och äta lite smörgåsar. På drygt en timma öppnade jag mig till tio centimeter men det dröjde länge tills hon sjunkit ner helt och jag fick börja krysta, det tog nog runt fem timmar om jag minns rätt. Trycket nedåt kändes rejält efter lunchtid men det var mest ett obehag, inte att det gjorde ont som värkarna.

Vid strax innan klockan 15 fick jag börja krysta, äntligen var det dags! Vi började med pallen och där hände absolut ingenting, vidare till ståendes på knä i sängen, inte heller där hände ett skvatt. Jag la mig på sidan, andra sidan, tillbaka till knäna och så höll vi på, bytte ställningar och jag tryckte allt vad jag hade. Absolut inget hände! Värkarna kom, de kändes rejält men de hjälpte mig inte alls. Jag fick värkstimulerande som skulle öka värkarna och herregud vad de ökade. Nu var vi tillbaka till innan jag fick epiduralen. Ungefär var 30:e sekund var det dags att krysta, och varje gång kom hon ut lite men gled tillbaka illa kvickt igen. Otroligt frustrerande och väldigt smärtsamt. De två barnmorskorna såg förbryllade ut och behövde en tredje till hjälp för hur de (vi) skulle göra för att komma framåt på något sätt, för hittills hade inget hänt som var i närheten utav att hon skulle vara ute. Efter mycket tryckande, flåsande och kämpande från min sida och tydliga instruktioner från dem fick de tillslut ta tag i mig och tänja ut för att hjälpa Sophia på vägen. Denna smärta var på riktigt helt j*vla fruktansvärd, att bli utsliten av tre barnmorskor. Men efter detta minns jag att det kanske bara var drygt en kvart kvar av krystande, så lite hjälpte det nog.

The ring of fire, var precis som alla beskrivit det som en känsla av att man brann där nere, det tyckte jag absolut. Men när jag väl var där visste jag att nu kan det banne mig inte vara långt kvar, och det var ett pepp jag behövde där och då. När jag väl fick höra från dem att det inte var långt kvar, ja då visste jag att det var sant, för det hade de nämligen inte sagt under de dryga 1 timma och typ 30 minuter innan. Och mycket riktigt, ett par krystningar till och "swlopp" och hon var ute och låg på mitt bröst och skrek. Vår alldeles fantastiska lilla dotter, äntligen var hon här hos oss! Den absolut bästa dagen i mitt liv <3

image

Någon timma gammal, vår fina tjej!

/Frida
1 kommentar »

Förbereder för kalas

Idag fyller vår lilla loppa hela ett år och det ska firas imorgon med ett litet kalas här hemma. När det vankas kalas behövs ju bakverk och annat gott att förtäras och därav står jag denna dag och bakar ett gäng olika gottigheter. Som ni vet älskar jag att baka och har under veckan spanat in lite nya recept som jag tänkte prova mig på och har börjat nu på morgonen med lite saker. Ett recept är en tårta från "scratch", ja alltså hela faderullan såsom tårtbotten och fyllning osv och inte köpa en färdig tårtbotten såsom jag ofta annars gör. Mini cupcakes är klara samt tårtbotten, nu ska de bara fyllas och dekoreras. Det riktigt spritter i kroppen över hur kul jag har just nu!

image

Förresten, resten utav min förlossningsberättelse kommer upp i eftermiddag här på bloggen, så kika in lite senare om ni vill läsa hur den gick till!

/Frida
0 kommentarer »

Födelsedag!

God morgon på er fina läsare! Idag är det ingen vanlig dag här hemma, idag är det vår lilla loppas alldeles första födelsedag. Det är stort och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på detta år och allt vad det givit oss. Att hon kom in i vårt liv och tog oss med storm är det absolut bästa och mest givande jag någonsin skulle kunnat önska. Nu vet jag verkligen vad alla med barn hela tiden sagt, att få barn är det bästa som någonsin kan hända en, den kärleken man känner för sitt barn kan slå precis allt här i världen. Den kärleken är störst utav allt.

Det känns så stort, så häftigt, att ha en ettåring här hemma. Hon är inte längre en bebis utan ett litet barn. Första året har gått i raketfart och samtidigt som jag vill spola tillbaka tiden och få göra om allt så är jag så spänd på vår tid framöver, all utveckling som sker och att få se vår lilla tjej växa upp till en egen liten individ. Det är mycket känslor och tankar inom mig idag, en förbaskat stolt mamma till en liten ettåring, det har ni i mig. Nu ska vi äta lite födelsedagsfrukost här hemma. Hipp hipp hurra för Sophia idag <3

image

En gammal bild på vår glada lilla tjej, för än har hon inte hunnit ur sin mysiga pyjamas vid den här tiden på morgonen, men snart så.

/Frida
0 kommentarer »

Nu satte det igång!

Precis nu, prick 23:15 för ett år sedan vaknade jag upp efter drygt en timmas sömn av min första riktiga värk som satte igång min förlossning och var början till mötet av vår dotter. Vid den här tiden kom värkarna med drygt fyra minuters mellanrum och de höll i sig så i drygt tre timmar tills de började komma allt tätare. Från nu och framåt var jag vaken hela natten och ett dygn framöver (säkert mer eftersom jag knappt sov första natten med Sophia, eller det första halvåret efter det heller, haha) och jag vankade runt hör hemma och tog emot varje värk och klockade dem på sekunden.

Jag tittade på tv i vardagsrummet, lät Markus sova så länge som möjligt, då jag kände att det var hanterbart (om än ont) att klocka själv och tyckte han kunde få sova så någon av oss i alla fall var lite utvilad inför vad som komma skall. Jag kunde absolut inte sova under denna tid för värkarna kom med jämna mellanrum och de vart starkare och starkare. Att kolla på tv var inte direkt njutbart men det kunde underhålla mig i alla fall. Jag tog den där duschen vid 02-tiden och ringde förlossningen runt då också, och de bad mig vänta ett tag till, vilket jag gjorde.

Vid kl 02 blev värkarna tätare, runt 3 min mellan varandra och höll i sig i drygt 60 sekunder. Vid kl 04 väckte jag Markus och sa att förlossningen var igång och att det var bra om han gjorde sig iordning, då vi behövde åka inom någon timma. Vid 04:30 ringde jag förlossningen igen och då kom värkarna med två minuters mellanrum och var väldigt starka. Jag grät lite i telefon när jag pratade med förlossningen och de sa att vi var välkomna in. Vid 05 satte vi oss i bilen och åkte mot Danderyds sjukhus och deras förlossningsavdelning. Att sitta i en bil under värkarbetet var vidrigt, men som tur va var resan bara drygt 20 minuter lång. Tänk att vi nu var inne på Sophias födelsedag, dagen hon kom till oss och gjorde oss till en familj. Fortsättning följer...

image

Strax innan vi åker in till förlossningen, mitt i en värk, tyckte jag det passade att ta ett kort. Jag minns men minns ändå inte riktigt exakt hur ont det gjorde, men ONT minns jag att det gjorde.

/Frida
0 kommentarer »

Parkeringsplats

I veckan hände det, när jag och Sophia var och veckohandlade, för första gången på ett år hände det! Vi åker till centrum och parkeringshuset för att parkera bilen och därefter gå in och handla, där är den, platsen för familjeparkering, tom och ledig för oss att parkera på. Det här händer absolut aldrig, aldrig på ett helt år har de platserna varit lediga att parkera på för mig och Sophia när vi varit till centrum.

Nästan jämt när jag går/åker förbi den, för jag står på en trång parkering längre bort, så står bilar parkerade på de platserna och nästan jämt är det bilar utan barnstolar i. Jag kanske har missuppfattat parkeringsplatsen men jag trodde den var till för just småbarnsfamiljer med vagn, barn som sitter i stolar och typ gravida kvinnor med stora magar, men jag kan ha fått det helt om bakfoten. Kanske kan de som parkerat där stå på platsen och då är det ju helt lugnt. Jag vart i alla fall löjligt nöjd att jag äntligen fick stå på en familjeparkering, även om de övriga platserna hittills funkat lika bra. Det är bara grejen, att få köra in på platsen närmast ingången och stå parkerad med mycket yta runtom, lite lyx i vardagen, hehe.

imageimage

/Frida
0 kommentarer »

Närodlat

God morgon på er! Igår tog jag en liten sväng till vårt trädgårdsland på tomten och plockade en liten skörd med jordgubbar som får vara en del utav min frukost denna morgon. Söta och goda som tusan, tänk vad roligt att man kan odla egna grejer hemma. Det blev drygt en halvliter och jag spanade in att det minst är en liter som ligger där redo för att plockas om ett par dagar, mums!

image

Idag blir det full rulle hela dagen med roliga inslag såsom att åka och handla alla ingredienser till kalasbakning och träffa Sanna för lunch och dejt. Nu var det evigheter sedan vi sågs såhär på dagen, mitt i veckan. Vi båda hade fullt upp med plugg i slutet på våren och hon har börjat jobba på sitt nya jobb som BVC sköterska vilket betyder att hon inte kan ses på vardagar mitt på dagen längre. Men idag just nu är hon på semester och då går det finfint att ses och jag ser mycket fram emot vår dejt.

image

En dejt i höstas när Sophia var yttepytte liten och knappt hade något hår, haha gulleplutt! 

/Frida
1 kommentar »

Blöt dejtdag

Det har regnat i stort sett hela dagen lång, men det har inte gjort oss någonting, vi har haft en härlig dag ändå. En dag med Miriam och Greta som har innehållit lek, skratt, snack och lunch för vår del. Vi möttes upp imorse, då när himlen öppnade sig som en kran, och tog en blöt promenad ner till mataffären för att köpa lite gott till lunchen. Efter det gick vi hem till Miriam och där hemma väntade två utav hennes vänner med deras barn, det blev altså fullt hus och det var jättetrevligt.

image

Det bjöds på lax och goda tillbehör för oss alla och det slank ner utan problem. Till efterrätt, när vi gått en promenad och lyckats få 3 utav 4 barn att sova middag (läs min dotter sov, halleluja) så tog vi oss kaffe och fika i lugn och ro. Det blev marängswish (hur gott som helst) och det var inte igår jag åt det senast. Matkoma deluxe efter denna lunch kan jag erkänna för er, men så värt det.

image

Sophia fick en 1-års present av Miriam och Greta, denna supersöta docka som hon gillar skarpt! 

/Frida
0 kommentarer »

Tokig i ost!

När jag var gravid med Sophia var jag smått tokig i Babybel, de små runda ostarna i de röda förpackningarna, och åt gärna en (minst) varje gång jag stod och lagade mat. Man skulle kunna säga att det var en craving jag hade då, men jag kan säga såhär ett år efter förlossningen och flera månader längre än så sen graviditeten att jag fortfarande älskar de små ostarna.

Vi har jämt minst en påse med dessa små godingar i kylen ifall suget skulle falla in. Som ni vet sedan tidigare älskar Sophia ost, och har suttit och smaskat på små bitar av en ostskiva sedan hon var en liten plutt på typ fyra månader. Sedan någon vecka tillbaka kom jag att tänka på att hon kan få bitar av Babybel också, jag menar det är ju ost och hon älskar ost. Jag kan kortfattat säga såhär, det var inte svårt att förstå vad hon tyckte om osten, hon ääääälskade den!

När jag tar fram den röda runda osten skiner hon upp som en sol och får myror i benen av spattighet att hon ska få en alldeles egen ost att smaska på. Jag undrar det om hon tycker om det så mycket för att jag åt ett gäng små ostar när jag väntade henne? Hehe, det har säkert knappast någon inverkan men man börjar ju undra lite smått.

image

/Frida
0 kommentarer »

Dejt och röjning

God morgon på er! Onsdag redan och halvvägs till helgen, som vanligt flyger dagarna fram och man hinner nästan inte riktigt med. Igår var jag och Sophia en sväng till Leos Lekland och det var riktigt roligt, som vanligt. Sophia var lite försiktig och blyg de första minuterna men efter det var det full fart på henne. Numera vill hon enbart gå så hon gick/sprang runt runt runt hela stället med högerarmen i högsta hugg. Supergulligt! Hon gick även skjuts utav sin kusin Elias på en cykel, självklart under uppsikt och Mette som höll henne så hon inte skulle ramla ur. Det såg jättegulligt ut och hon verkade tycka det var rött så roligt.

image

Idag ska vi träffa Miriam och Greta för en härlig dejt. Det blir promenad, i vanlig ordning, och även lunch, också det i vanlig ordning. Det kommer alltså bli en himla mysig och rolig dag, så som det alltid blir i deras sällskap. Innan vi möter upp dem för dagens dejt ska jag ta tag i hemmet en snabbis, ni vet det för eviga dammsugandes, plock med disk och allt som har med "röja upp här hemma" att göra. Efter att det är gjort har jag hela dagen tillägnad åt roligheter.

/Frida
0 kommentarer »

Gräs under små små fötter

Igår efter middagen var intagen, lilla loppan hade badat, lekt, fått välling, borstat tänderna och vi trodde någonstans att hon skulle bli trött vid 20-tiden, så tänkte vi att John blund bara var runt hörnet. Vi hade lite fel där, alltså jag och Markus, för hon var nämligen inte alls redo för att sova då. Eftersom hon numera går runt (läs springer) själv vill hon mer än gärna se sig om och altanen och trädgården var väldigt intressant att utforska.

I pyjamas, barfota och allt, gick vi ut hela lilla familjen och tittade runt bland alla fina blommor och grässtrån. Sophia tyckte det var jättekul att röja runt i trädgården och hon gick jättebra även ute i det ostadiga gräset. Längs med häcken är det en lätt lutning på marken men trots detta kunde hon ändå gå fram och tillbaka. Ett par bums ner på rumpan men lika snabbt som hon föll ner tog hon sig upp, duktiga tjejen.

imageimage

Efter en tur ute i trädgården fick vi alla tvätta fötterna och Sophia fick en ny pyjamas, jag och Markus hade alltså inte på oss pyjamas i trädgården, bara lilla loppan.

/Frida
1 kommentar »
Nästa sida