Sitter på halva stolen

Jag har märkt en grej, när jag sitter på köksstolen i köket sitter jag aldrig riktigt helt på stolen. Jag menar jag sitter ju där, på den, men ändå är det som att ena skinkan inte får chansen att vila sig också så som deln andra gör. Den får liksom "hänga" utanför, stackarn.

Jag tror det beror på att jag sitter på helspänn när Sophia sitter i sin stol, även fast jag inte riktigt tänker på det eller påverkas utav det just i stunden. Hon har en förmåga att kliva ur den där stolen på typ 0,01 sekunder, vilket gör att man måste jobba snabbt och vara på alerten att fånga in henne igen. Sen ska man ju roffa åt sig papper, mer vatten, flaskan åker i golvet, mat spills, lite mer majs till damen osv. Alltid är det något man kommer på att man ska ha när man väl sitter ner. Ja eller såhär det för mig i alla fall. Man jobbar fort och man är lite som en bläckfisk med ett gäng armar som flyger runt i luften. Effektiviteten själv har man blivit sedan man fick barn, haha! Någon som känner igen sig?

image

I en stol på ett fik i Täby c. Denna stolen kan hon inte (eller snarare har hon inte provat) att ta sig ur, vilket är skönt. Men ändå flaxar jag runt som en virrig höna eller något, haha.

/Frida
0 kommentarer »
Nästa sida