Filmtips inför Halloween

Nu när det är Halloween-helg passar det ju perfekt att kolla lite film och ta en myskväll framför tv:n. Jag tänkte tipsa er om lite favoritskräckfilmer som skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Here we go!

image

1. The Conjuring - ingen film har gjort mig så rädd som denna. Det är på riktigt den läskigaste filmen jag har sett och bara tanken på att se den igen skrämmer mig, samtidigt som jag mer än gärna vill se den en gång till. Det är lite tvådelat det där känner jag. Ja vilket som, har ni inte sett den här och vill bli rejält skrämda, se den redan ikväll.

image

2. Rec - en spansk film (finns en 2a också, sjukt läskig den med) som fick mina nerver att vara på helspänn under prick hela filmen. Vill du få upp pulsen rejält tycker jag definitivt du ska se denna. Lite "reality-aktig" film då man får känslan av att man är med gänget där inne som filmar med en privat kamera. Väldigt obehagligt och jag kommer på mig själv att hela tiden försöka se runt hörn på tv:n fast det faktiskt inte går.

image

3. Instängd - det var ett tag sedan jag såg den här men precis som filmen Rec (ovan) är den om jag inte minns helt fel filmad som om karaktärerna har en privat kamera med sig. Riktigt jobbigt för hjärtat att ha den i halsgropen i stort sett hela filmen, spännande och läskig som attan!

image

4. The Orphan- en obehaglig känsla genom hela filmen. Spännande och en nagelbitare!

image

5. Barnhemmet - en spansk film även denna som är spännande och obehaglig. Det var längesen jag såg den men den sitter fortfarande starkt kvar i minnet, så den är ett måste att se om man gillar läskiga filmer.

image

6. Sinister - Den här filmen såg vi i helgen och jag hade länge velat se den just för jag hört så mycket om den. Den var precis så obehaglig och läskig som jag trott och hört, så vill du se något nervkittlande och jobbigt så se den här.

Nu finns det ju en hel uppsjö av bra skräckfilmer som jag sett genom åren, så egentligen skulle listan kunna bli betydligt mycket längre med filmer såsom Paranormal Activity, The Others, The Ring, The Blair Witch project osv. Har du några filmer du skulle vilja tillägga till min lista? Vilken är din "favoritskräckis"?

Alla bilder lånade från google.se

/Frida
0 kommentarer »

Första kindtanden

image

När jag skulle byta en bajsblöja på Sophia (alltså inte mig själv eller Markus, vi är blöjfria sedan länge och sköter inte varandras hygien) förra veckan fick jag syn på en grej, nämligen Sophias alldeles första kindtand! Till höger (sett från mitt håll) uppe långt inne i munnen har det kommit ut en rejäl liten gadd som  syntes tydligt när hon skrattade och pratade med mig liggande där på skötbordet. Den måste helt ärligt ha skjutits ut ur hennes tandkött på bara någon dag, för jag har inte sett skymten av den tidigare.

Stackars lilla plutt, det måste ha gjort jätteont när den kom ut. Inte konstigt att hon var lite allmänt kinkig ett par dagar och inte var lika sprudlande glad som hon annars kan vara. Kasst nog tänkte vi inte ens på att kolla långt inne i munnen på henne, kanske det hade underlättat för henne om hon fick lite alvedon smort på tandköttet just då. Ja jag vet inte, nu är den i alla fall ute och nu vet jag att de där gaddarna längs sidorna längre in är på gång, så i fortsättningen får vi hålla ett öga där och vara beredda med lite hjälp om hon har ont. I dagsläget har hon nio stycken tänder, fyra där uppe längst fram, fyra där nere längst fram och en ensam kindtand till höger. Hur många tänder har era små barn, ja alltså som inte fått alla sina tänder och är betydligt äldre förstås?

/Frida
0 kommentarer »

Fotografering i ottan

God morgon på er! Sanna och jag har tagit en tidigare buss in till stan denna morgon för att ta lite kort inför en kommande grej för bloggen, en rätt stor förändring som kommer att ske och som känns skitkul. Ni får ju givetvis veta  så fort det är klart, men jag håller er lite på halster ett tag till. Efter vi gjort vårt hon och jag ska vi gå till vardera kontor och jobba lite också, men efter denna arbetsdag är slut är jag faktiskt ledig tills på måndag.

Vi har drygt fyra dagar per år som kallas för "jourdagar" vilket innebär att en från teamet måste vara på plats och svara i telefon om kunder eller kontaktpersoner ringer och behöver hjälp, resten utav gänget får en ledig dag istället. Det är alltid jourdag dagen innan en röd dag/helgdag, vilket den här lördagen nu i helgen är. I och med att det inte var min tur att ha jourdag så är jag alltså ledig imorgon, vilket känns jätteskönt och kul, en extra dag med min familj. Så denna torsdag blir lite som att det är fredag för min del, så "fredagsfeelingen" är på topp minst sagt!

image

/ Frida
0 kommentarer »

Jagär så sjukt tuff...

eller inte! Jag tror mig vara en tuffing när det kommer till skräckfilmer, men ack så fel jag har. I stort sett hela mitt liv har jag älskat att se skräckfilmer, och gör det väl än idag egentligen också, däremot har jag blvit en rejäl fegis när det kommer till att se filmerna. När jag var yngre kunde jag se i stort sett allt läskigt på tv utan att ens hoppa till om något spöke eller så hoppade fram, men nu sitter jag på helspänn hela tiden och med händerna för ögonen i stort sett hela filmerna. De där händerna gör inte så mycket för synen, jag ser lika mycket av tv:n ändå, de är mest en trygghet.

Något jag kommit på med mig själv med att se filmer är att jag liksom nästan ser det som en prestation för mig själv, att jag har lyckats se en sjukt läskig film och att jag typ förtjänar en klapp på axeln för det. Sjukt löjligt och jättekonstigt egentligen. Samma sak är det med att åka riktigt läskiga karuseller. Ta Fritt Fall till exempel, jag fullkomligt HATAR den där jäkla karusellen, och ändå har jag åkt "fanskapet" sju gånger varav två gånger är Tilt, när man sitter framåtlutad (vidrigt!). Aldrig någonsin har jag gillat den där karusellen men ändå utsätter jag mig för den för att typ kunna "bocka av det från min lista". Så både skräckfilmer och läskiga karuseller tar fram något inom mig som gör att jag bara måste se/göra det. Det blir som en kick som jag lite jagar efter kan man säga.

image

Jag föreslog att vi skulle se en skräckfilm i helgen och Markus var bara tvungen att ta ett kort mitt i filmen och skicka till sin syster som visar lite hur jag ser ut när vi ser på skräckfilm. han undrar varför vi ens ska se på filmen om jag ändå är så rädd, men återigen, den där kicken tar liksom över och jag bara måste se filmen, hehe.

/Frida
0 kommentarer »

Riktigt dåligt köp

I fredags var jag iväg på ett VIP-event på H&M på morgonen innan jag gick till kontoret. Jag var på jakt efter en helt vanlig svart kavaj som jag tänkt köpa hur länge som helst men aldrig hittat min storlek. Det är ingen konstig storlek, utan en helt vanlig simpel 38:a, som tydligt väldigt många andra använder också i och med att den jämt är slut på alla H&M-butiker jag är inne i. Nu i fredags hittade jag däremot äntligen en svart 38:a och dessutom till 20 % rabatt, så jag var minst sagt nöjd över mitt "morgonmission" som äntligen gick i lås.

När jag däremot skulle prova den hemma i helgen kände jag att den kaaaanske satt lite obekvämt i ryggen, att en storlek större kanske skulle göra den mer lätt att röra sig i. Däremot var jag något tveksam då storleken i övrigt satt bra i ärmar och midja, men äsch, jag provar att byta till en storlek större helt enkelt. Sagt och gjort så gjorde jag det, en storlek 40 fick det bli. Provade den snabbt i butik och bytte till den, tänkte inte så mycket på hur den satt utan mer att det säkert är bättre att ha en som är lättare att rör mig i än en som jag kommer störa mig på när jag har den på mig. I måndags morse tog jag fram kavajen för att ha den till min vita blus och svarta byxor, men till min lilla "fas" satt den som skit! Jag skojar inte, jag såg helt fyrkantig ut, ärmarna var lösa och såg ut att vara fyra storlekar för stor, kort och gott- jag såg dunderfet ut! Det går ju inte för sig, så nu på lunchen åker kavajen tillbaka till H&M:s galge i butik och jag får pengarna tillbaka. Tur är väl det, att man kan ångra sig och lämna tillbaka köp som verkligen var riktigt dåliga, annars skulle man nog ha ett gäng plagg i sin garderob som inte satt fint för fem öre på en. Förhoppningsvis hittar jag en bättre sittande svart kavaj någon annanstans, för jag är nämligen i stort behov utav en. Jakten fortsätter...

image

En supertidig morgon på jobbet krävde en rykande varm cappuccino. 

/ Frida
0 kommentarer »

Förändringar inom kort

 

 

 

 

 

/ Frida
0 kommentarer »

Mitt dagliga"tix"

Varje morgon och eftermiddag/middag åker min buss förbi Danderyds sjukhus, det sjukhus jag födde Sophia på, och varje dag kommer jag på mig själv att göra en viss grej. Det är nämligen så att parkeringen till förlossningsavdelningen på Danderyds sjukhus ligger i en "liten springa" på det stora området och man kan se alla parkerade bilar som står där utanför ingången. Varje dag när bussen åker förbi tittar jag alltid åt det hållet för att kanske se en gravid kvinna med värkar som precis klivit ur bilen och som ska in med sin partner för att föda sitt barn.

Jag blir alldeles sentimental vid tanken över att det ligger kvinnor där inne i detta nu och är mitt uppe i sina förlossningar, och jag blir starkt påmind om min egna förlossning när bussen svischar förbi. Det är nog mest den biten med att jag och Markus kom dit tidigt tidigt på morgonen, jag kliver ur bilen och tar ett par värkar på parkeringen och han skyndar sig med att betala för att vi ska få stå där, just den biten innan vi kliver innanför dörrarna till Danderyds förlossning som kommer som starkast i det lilla ögonblicket som min buss åker förbi. Det är också nästan bara på morgonen på vägen in till jobbet som jag får dessa starka känslor och kopplingar, och jag tror nog det har att göra med att vi själva åkte in tidigt på morgonen när förlossningen var igång.

Hittills har jag faktiskt inte sett ett enda par, inte en enda höggravid kvinna stå där på parkeringen alla dessa dagar jag åkt förbi med bilen, så det har ju varit lite "snopet", hehe. Men det kanske klaffar tidsmässigt framöver, att jag ser den där kvinnan med värkar stå där och vänta på att kliva in på förlossningen och få sitt liv ändrat för alltid, att få bli mamma.

image

Foto på magen i vecka 40+5, två dagar innan förlossningen satte igång och vi fick åka och parkera på Danderyds sjukhus.

/Frida
0 kommentarer »

Timehop

Jag och Angelica smsade lite idag och under vår konversation, där vi inte skickar hela meningar utan gärna 700 ord utspridda i flera sms, skickade hon den här bilden till mig. Jag blir så himla glad när jag ser det. För det första för vi ser smått tokiga ut jag och Angelica och för det andra för att tjejerna var SÅ små på bilden. Det liksom får mig att minnas tillbaka till min föräldraledighet, den var helt underbar och Angelica stog för mycket utav den.

Har det verkligen gått ett helt år sedan bilden togs? Jag kan inte riktigt greppa det. Sophia har en härligt stirrig blick och håret är typ obefintligt och Alice har ju bara en så skön min, en liten glidare liksom, så gulliga! Jag känner spontant att jag måste skaffa appen Timehop, den påminner om just sådana här roliga minnen som Angelica påminde mig om.

image

/Frida
0 kommentarer »

Middagsbjudning

Hej på er! Nu är jag klar på jobbet för denna dag och det har varit en dag full med möten, så mitt huvud är bra mört och trött såhär på eftermiddagen. Därför är det väldigt skönt att jag ska glida direkt hem till Markus föräldrar nu och bli bjuden på mat utav dem. Jag vet inte vad vi ska få men jag är helt övertygad om att det blir något gott, det blir det alltid när det serveras mat i deras hem.

Sophia och Markus har redan åkt dit så vi möts upp där och så fort jag anslutit till gänget blir det intagning utav mat. Alltså jag är SÅ hungrig nu, jag önskar nästan att bussen skulle gå fortfarande, samtidigt som jag vill komma hem helskinnad. Ja så min mage får gott vänta på sin tur och kurra på bäst den vill, det är ju inte en evighet tills middagen serveras, även mod et känns så i detta nu. Två tummar upp för att bli bjuden på mat!

image

/Frida
0 kommentarer »

En skön påminnelse och klapp på axeln

Idag och i två dagar till är en av mina kollegor på samma utbildning/kurs som jag gick i våras när jag var föräldraledig. Även han ska utbilda sig till rådgivare och efter den här kursen ska han tenta av samma stora tenta som jag gjorde när jag kom tillbaka till jobbet i augusti, samt även den stora tentan som tillhör utbildningen han går den här veckan. Alltså jag säger bara såhär, THANK GOD att jag har det där överstökat!

Jag är så evigt tacksam för att jag klarade utbildningen, att jag är såpass envis att jag vägrar ge upp när det känns som jävligast och att jag ta mig fan slitit mig fram till där jag är nu och faktiskt fått utdelning för mödan. JAG, moi, har gjort allt detta inom "tidspannet" av; nygravid och megatrött, höggravid och megatrött, föräldraledig och supermegatrött. Under denna tid har jag lyckats beta av kurs efter kurs, fått de godkända och tillslut fått min examen. Jag är så himla stolt över mig själv, det liksom kommer till mig nu såhär någon månad efter att examensbeviset är i mina händer, jag har börjat jobba med mitt nya jobb och jag blir påmind om vad min kollega nu sitter och pluggar till för att även ha få sitt examensbevis inom kort. Polletten ramlade liksom ner nu när jag sitter och sammanfattar allt för mig själv, jösses så skönt det är att ha allt det där slitet genomfört och bakom mig.

image

/Frida
0 kommentarer »

Samtal om förskolan

Imorse hade jag ett missat samtal från ett "Åkersberganummer" (såg det på riktnummer samt tre första siffrorna)  jag inte kände igen samt ett lämnat meddelande på rösbrevlådan från samma nummer. Jag lyssnade av meddelandet och fick höra att det var en förskolepedagog som ringde från den förskola vi fått plats för Sophia i januari. Hon ville boka in en träff med oss familjer vars barn börjar i januari och jag vart väldigt glad när jag hörde det. Jag ringde genast tillbaka och fick prata med en supertrevlig tjej som skulle hålla i mötet vi var inbjudna på.

Jag och Markus har undrat ett tag hur förskolan gör, om de kommer skicka ut informationspapper om hur inskolningen går till, om vi kommer få någon träff eller liknande. Och idag fick vi alltså svar på vår fråga. En träff nästa måndag blir det för hela lilla familjen där vi kommer se hur lokalerna ser ut, få höra lite om hur inskolningen är upplagd, träffa personalen som kommer ha hand om Sophia om dagarna och se lite hur verksamheten fungerar. Det ska bli jättekul att komma dit och hälsa på och vad pedagogen sa var det är bara fyra barn som börjar i januari på den avdelningen, vilket känns rätt lite va? Eller har jag fel? Vad jag har hört brukar det vara betydligt större inskolningsgrupper efter sommaren, så fyra barn i januari kanske är vanligt då. Vilket som är det nog bra, då kanske det finns mer tid och fokus till de små "nykomlingarna" om jag gissar hej vilt. Sophia kommer vara drygt 1 1/2 år när hon börjar förskolan. När på året skolade ni in era barn och vid vilken ålder?

image

Tänk att hon snart ska vara på förskolan om dagarna och inte hemma med oss. Tiden går alldeles för fort! <3

/ Frida
2 kommentarer »

"Hej jag heter..."

Sophias ordförråd utökas i en rejäl fart och det är mycket nya ord som dyker upp titt som tätt. Något hon har lärt sig den senaste tiden är att säga sitt egna namn. Ja nu säger hon inte helt och hållet sitt fullständiga namn, men nästan så. Hon säger "iah", så halva hennes namn skulle man ju kunna säga. Det tycker jag är väldigt duktigt, att hon fattar vad hon heter och att hon försöker säga namnet, fast så gott hon kan förstås. Hon är noga med att klappa sig på magen, säga "iah" och menar på att saker är hennes och så vidare, lite som att hon berättar för oss att just den prylen är hennes, någon annan sak är pappas och ja så håller hon på. Hon pekar på den vars saken tillhör typ, sen om det är den faktiska sanningen eller lite "hittepå" från hennes håll, ja det låter jag vara osagt.

image

/Frida
1 kommentar »

Världens bästa granne!

Efter att jag varit en snabb sväng till centrum för att byta en kavaj ganska precis kom jag innanför dörren och möttes av en doft av kaffe och ljudet av kaffekokarn som var i fullt sjå. Yes, tänkte jag, nu ska det sitta fint med lite kaffe såhär efter lunch samt i lugn och ro då Sophia sover middag. Just den tanken var ju bra från start, men nu kommer det bästa hörni: när kaffet är klart och vi precis ska hälla upp det så knackar det försiktigt på dörren.

Där står vår söta lilla granne med en påse med nybakade kanelbullar i handen och frågar om vi vill ha några. Hon hade fått en förfrågan från sitt barnbarn på morgonen om hon kunde baka bullar till hans kalas som hon var påväg till nu och tänkte att vi kanske skulle vilja ha några. Ehm, jag kan säga att vi inte tvekade en sekund på att svara ja till den där påsen! Hur gullig får man vara egentligen? Jag fullkomligt älskar vår granne, hon är bäst!

image

Bullarna var gudomligt goda och kom precis i rätt tid, lite telepati på den skulle jag tro... 

/Frida
0 kommentarer »

Bamse, en hit!

Tecknat är ju himla kul som barn att se, och även i vuxen ålder också för den delen. Något som jag själv älskade som barn var att se Bamse och jag tror att de flesta i min ålder är beredda att hålla med på den biten. Bamse är liksom ett självklart inslag av barndomen precis som Pippi har gjort sina avtryck. Sophia har på senare tid intresserat sig mycket för Bamse och verkar absolut digga den lilla björnen starkt!

Det finns ett kort klipp på några sekunder som visas på tv när TV4 ska presentera sina program, en Bamse-logga där en röst säger något i stil med "detta program presenteras av Bamses värld..." och så fort Sophia ser den släpper hon allt hon har (om det så är nappflaskan i munnen eller en leksak i handen), pekar på tv:n och ger ifrån sig ett glatt ljud. Hon blir definitivt upprymd och glad över att se Bamse, vilket jag förstår till fullo. Det är nog heller inte så svårt att gilla den där björnen, så Fritidsresor eller vilket resebolag det nu är har gjort helt rätt i sin marknadsföring och sitt koncept att ha just Bamse som frontperson för barnen, ett vinnande koncept helt enkelt!

image

/ Frida
0 kommentarer »

Köket är klart!

Markus har varit en riktig kämpe, i stort sett varje dag sedan typ 1 1/2 vecka tillbaka har han renoverat och fixat med köket så fort tid har getts, även när han har varit hemma själv med Sophia och jag har varit iväg och jobbat. Det tycker jag är väldigt starkt och jag är mäkta imponerad över honom och vad han kan, fast jag är inte förvånad över det här, inte alls. Jag vet nämligen att han är förbaskat duktig på allt som har med hantverk att göra och vad helst han tar sig an blir det alltid perfekt och ruggigt fint. Och så även vårt kök denna gång!

Före: 

image

Efter:

image image

Kort och gott kan man säga att färgmässigt har vi inte gjort någon större skillnad, det enda är väl att vi (och med vi menar jag självklart Markus, för han har gjort jobbet, men vi har valt material tillsammans) "fräschat" upp köket och intrycket, så slutresultatet har ingen enorm skillnad på sig. Det är mer ett modernare kök vi har nu, lite mer stilrent och inte småplottrigt längre. En enhetlig bänkskiva, inbyggd ugn, infräst häll och ett "cleant" väggparti längs med bänk- och diskho.

/Frida
0 kommentarer »
Nästa sida