Vad sysslar ni med?

I och med min nya tjänst tillkommer roliga inbjudningar från olika företag som vill presentera sina produkter/tjänster etc som är till vikt för mitt arbete att jag vet om, som idag till exempel var jag iväg på en lunch där ett fondbolag presenterade sin nylanserade fond och berättade om den samtidigt som vi åt en bit mat. Jag älskar det konceptet; jag får god lunch (slippa matlåda, halleluja), komma ut och träffa människor och samtidigt lära mig en massa nyttig och bra information- det kan ju inte bli bättre att lägga upp det på så vis!

Ekonomi, fonder, aktier och börsen kan ju låta huuuuur tråkigt och grått som helst, men faktum är att det är SÅ intressant och kul nu när jag kommit in i det och har en mycket större förståelse och djupare kunskap om det än vad jag hade tidigare. Lite därför tycker jag det är så kul att vara iväg på sådana här tillställningar också då jag får chansen att lyssna på kunniga personer som pratar om relevant information jag behöver i mitt arbete, det känns riktigt lyxigt att företagen håller dessa forum.

image

Ni som läser bloggen, vad sysslar ni med om dagarna? Jobbar ni, och med vad i så fall? Pluggar, och vad? Föräldralediga, vad gör ni när ni inte är det? Så himla kul att höra vad ni gör har för er.

/ Frida
0 kommentarer »

Sovrummetär på sin plats igen!

Någon gång tidigt i våras ställde vi Sophias säng intill min sida utav sängen för att jag lätt skulle kunna plocka upp henne när hon vaknade under natten. Innan dess hade hon legat i sitt neste och sovit intill mig och vi hade då en stol som "skydd", vilket betyder att den inte tog upp så mycket golvyta i rummet. Inte om man jämför vilken skillnad det var när hennes säng placerades på samma plats, totalt tvärtrångt med golvyta kan jag meddela er, men smidigt under nattetid.

Nu kan man ju fråga sig varför vi inte bara bytte sängsida med varandra, jag och Markus, för det hade ju varit mycket enklare, och det enda svaret jag kan komma på är att vi båda (Markus betydligt mer) är vanemänniskor och vill gärna inte bryta ett vinnande koncept. I det här fallet att vi har vant oss vid just den sida man sover på i sängen och sover väldigt gott på våra sidor.

Nu däremot är det Markus som är föräldraledig och har därmed fått ansvaret över nätterna, det betyder alltså att spjälsängen bättre lämpar sig på hans sida utav sängen och den har fått flyttas tillbaka till sin ursprungliga plats i sovrummet, till det hörnet där den ska stå. Det här har gjort att vårt rum genast blivit hundra gånger större (OBS en liiiiten överdrift) och luftigare, och att vi nu även kan röra oss fritt direkt när man kommer in i sovrummet. Nu kan man till och med öppna klädkamnarsdörren helt utan att behöva dra in magen för att glida in där och hämta kläder. Ett riktigt uppsving för vårt sovrum helt enkelt!

image

/ Frida
0 kommentarer »

Hur gick undersökningen?

God morgon på er! Innan själva besöket igår var min största oro att hon inte skulle sitta still under undersökningen, att vi inte skulle få några direkta resultat, och inte det faktum att vi skulle kunna få dåliga nyheter angående hennes hjärta och tillstånd. Det senare kände jag mig betydligt lugnare med inför besöket eftersom jag har lite mer "kött på benen" när det gäller vad man ska kolla efter vid just hjärtat och små barn, och symtomen har inte visats sig på henne tycker jag, så därav var jag mycket coolare nu än vid första besöket för drygt åtta månader sedan.

image

I väntrummet finns det massor med roliga saker att leka med, bland annat ett enormt Fia med knuff-spel som upptog hennes uppmärksamhet till största del. Att plocka med alla pjäser, samla in dem i en plåtburk och gå runt och visa personalen vad hon hittat var nog den roligaste leken hon hittade på där, och personalen verkade helt klart gilla hennes tänk. Vi passade på att väga och mäta henne eftersom det var drygt hundra år sedan sist (sen behöver de informationen också) och hon är hela 78 cm lång och vägen dryga 11 kilo nu.

Vi blev inkallade till ett rum där vi satte på Nicke Nyfiken som skulle vara ett bra tidsfördriv för henne och strax därpå kom läkaren in med en läkarstudent. Så fort stetoskopet nuddade hennes lilla bröstkorg vart hon helt förstörd och vred sig in mot mig och storgrät. Det gick inte att undersöka henne för fem öre och hon blev bara mer och mer ledsen. Tillslut däremot lyckade vi få henne liggandes på rygg i min famn, och jag började sjunga alla barnvisor jag kunde komma på. Först då blev hon lugn och kunde slappna av. Efter det var det inga problem att utföra undersökningen för läkaren och jag fortsatte sjunga i sisådär 30 minuter till. Idol nästa tro?

Ultraljudet visade att hennes hål i hjärtat fortfarande fanns kvar, men att det minskat med tre mm sedan januari i år, så det kändes skönt. Vi kommer att bli kallade om drygt ett år igen för att se så hålet inte vänt om och blivit större, vilket skulle kunna innebära operation för att stänga igen det, men i nuläget och hur stort hålet är gör de inget åt det. Jag antar att vi kommer gå på ett par kontrollen till under hennes uppväxt, och jag är så galet glad över att vi har en sån fantastisk vård här i Sverige, personalen på barnsjukhuset i Uppsala är helt underbar. Jo just det, EKG:t visade bra frekvens ocksåså det var skönt att höra, en frisk tjej med ett pyttelitet hål i hjärtat.

image

På vägen hem svängde vi förbi ToysRus så Sophia fick välja en leksak, hon hade ju varit så himla duktig hos läkaren och det ska premieras minsann!

/Frida
0 kommentarer »

Återbesök för lilla hjärtat

God morgon på er! Då var det redan en ny vecka, helgen sprang på i vanlig ordning och måndagen dök upp lika fort som helgen hann börja tycker jag. Idag är det faktiskt inte en jobbdag för min del för vi ska nämligen tillbaka på återbesök till Akademiska sjukhuset i Uppsala för att kolla Sophias hjärta och hur det står till där. När vi var på sexmånaders kontroll i december förra året hittade de ett blåsljud på hennes hjärta och vi vart remitterade till Uppsala för att dubbelkolla hur det låg till med hennes lilla lilla hjärta.

Livrädd och fruktansvärt orolig var jag efter det besöket då jag inte visste mycket om blåsljud på barn men väl under besöket i Uppsala vart jag lugnad av barnläkaren som undersökte Sophia. Efter ultraljud och EKG som mättes på henne kunde han fastställa att hon inte hade några blåsljud på hjärtat men däremot hade en viss "port" i hennes hjärta inte stängts igen vid födseln så som det ska göra så det "glappade" där på henne och blod rinner genom hennes hjärta där det inte ska göra det. Som ett hål typ kan man säga. Han sa att det inte var något att oroa sig över men att en återkontoll ska göras på henne för att se att det inte blivit större, och det är alltså den återkontrollen vi ska på idag. Jag hoppas innerligt att hålet inte blivit större, det skulle kunna innebära en operation vilket jag håller tummar och tår för att vi (hon främst) slipper gå igenom. Vi får helt enkelt se vad testerna visar. Hoppas ni alla får en fin dag!

image

En nyvaken liten plutt i soffan <3

/ Frida
0 kommentarer »

Man vet vad hon vill...

image

när hon står såhär gulligt vid dörren och flinar glatt åt en! Att gå ut och leka, eller bara gå ut för den delen, är bland det bästa Sophia vet. Hon skulle kunna vara ute och spatsera hela dagarna om hon så fick, men det funkar ju inte riktigt när det ska planeras in "småpetitesser" såsom mat och sömn däremellan. Hon är så gullig och antingen hämtar sina skor så hon får hjälp utav oss att få på dem på sina små fötter, eller så springer hon till en om man ropar att nu ska vi gå ut och nu behöver vi ta på oss skorna.

Sen när hon är färdigpåklädd och det bara är vår tur kvar att ta på oss våra skor står hon såhär gulligt och väntar ivrigt på att dörren ska öppnas. Man kan ju inte annat än smälta och le när hon ger oss det här busiga och gulliga leendet. Hur är era barn när det gäller att leka ute, gillar de det eller föredrar de att vara inomhus?

/ Frida
0 kommentarer »

VIP-shopping!

image

God morgon på er! Det är fredag och snart dags att ta helg, fast jag ska ju givetvis jobba lite idag också, sen är det helg. Men innan dess ska jag tillbringa tidig morgon på H&M på Hamngatan här i Stockholm för lite VIP-shopping och frukost tillsammans med en kollega till mig. Vi brukar ofta boka in oss på dessa tillställningar då det är perfekt, man hinner shoppa innan arbetstid, får en god frukost utav personalen och man får shoppa med en härlig 20 % rabatt på hela sitt köp. En toppengrej tycker jag helt klart!

Man behöver ju nästan alltid något från H&M och idag är jag på jakt efter lite grejer till Sophia först och främst. Nya mössa och vantar är prio ett och sen skulle hon även behöva lite nya byxor och tröjor också, ja nu när jag skriver det här känns det som att jag kommer väl scanna av hela hennes sektion och komma hem med lite allt möjligt som känns som att hon är i behov utav, hihi. Jag själv behöver en svart stilren kavaj till jobbet, så förhoppningsvis hittar jag en sådan som sitter som en smäck, vi kan ju bara hoppas helt enkelt. Wish med good luck med min jakt!

/ Frida
0 kommentarer »

Så pass nervös!

Igår tog jag modet till mig och hoppade! Ja alltså inte hoppade ut för något stup eller så, utan mentalt hoppade och mötte mina "rädslor" och min nervositet. Igår hade jag mina alldeles egna möten med kund där jag var ansvarig rådgivare och jag som diskuterade med kunden och hjälpte den att göra sina val och se över sina placeringar. Det känns så himla stort, jag hade inte tänkt att göra det förens om tidigast två veckor kanske, jag tänkte att jag behövde sitta med på lite fler möten och känna mig mer säker i min roll, men igår fick jag en impuls och bara följde den.

Jag tänkte att herregud, det är väl bara att köra och göra det bästa utav situationen, sluta tänka hit och dit om vad som kan hända och inte kan hända. Ingen kommer ju dö utav att jag håller ett möte, jag om något kommer lära mig utav de små misstag jag gör och växa i rollen. Ingen är ju färdiglärd i början (givetvis) och alla måste öva för att nå dit de vill, så med det mantrat i huvudet bara körde jag igår. Och vet ni vad, det gick himla bra! Första mötet var jag såpass nervös att jag snudd på skakade om höjderna, ni vet som om man håller tal för 200 personer, den känslan. Så första mötet var något krassligt och forcerat från mitt håll, men med feedback från min kollega tog jag till mig det jag behövde förbättra och mötet efter vart mycket bättre. Jag var fortfarande inte nöjd över min prestation (hej höga förväntningar på mig själv) men jag fick en sista chans för dagen på eftermiddagen och jag kan helt klart säga att jag levererade väl på det mötet. Där kände jag att jag faktiskt gjorde ett bra möte, att jag var nöjd med min insats och det känns så kul att avsluta på topp. Idag har jag haft ytterligare möten med kund och jag känner att för varje möte som går lär jag mig bara mer och mer hur jag ska agera, prata, och föra mötet för att det ska bli så bra som möjligt. Herregud vad jag älskar mitt nya jobb!

image

/ Frida
0 kommentarer »

En virvelvind vid bordet

Sophia brukar sällan vilja sitta still några längre stunder under dagarna, och det gäller såväl i vagnen som vid köksbordet. Vid just köksbordet kan en lunch eller middag ta upp mot en timma om hon ska äta sig "mätt" , det är ganska svårt att veta om hon ätit någon större mängd ibland när hon trilskas med maten så då är det också svårt att avgöra om hon blir mätt på den mängden som hamnat i hennes lilla mage. Vilket som, de stunder när det trilskas med maten brukar lunchen/middagen se ut något såhär:

"Sophia sitter i sin egna stol, äter lite från sin tallrik, småplockar med något annat, tar lite dricka, ledsnar på sin mat, jag eller Markus provar mata henne vilket oftast leder till raseriutbrott (från hennes håll, inte vi), hon reser sig upp och försöker hoppa ur sin stol, någon utav oss räddar henne från att slå sig, hon får hoppa över till någons knä och fortsätta därifrån, efter ett tag vill hon leka oss och inte äta, hon hoppar ner på golvet men inser att hon trots allt vill äta lite till, upp i hennes stol igen och vi börjar om på nytt. En vild liten orkan som röjer runt kring matbordet som ni kan utläsa."

Detta händer givetvis inte vid varje intaget mål, men emellanåt vill hon köra på den här stilen. Jag kan säga att vi inte är supernöjda när hon håller på såhär, lättare är ju de måltider då hon äter sin mat, dricker sin dricka och är en allmänt nöjd tjej, det liksom förenklar allt och minimerar kaoset kring köksbordet i form utav mat överallt. Hur är era barn vid matbordet?

image

/Frida
0 kommentarer »

Jag klarar bara inte av det!

Jag är en trogen lyssnare utav Tvillingpodden (podden mina fina vänner Angelica och Jessica har tillsammans) och i förra veckans avsnitt pratar de om att Jessica inte klarar av att höra ordet molvärk. De har pratat om det tidigare men det var först nu i veckan när jag lyssnade på avsnittet som jag fick en liten tankeställare för mig själv när jag hörde Jessicas reaktion på just ordet molvärk, ja eller molande värk, allt som verkar ha med ordet "mol" att göra.

Det finns ett ord som jag absolut inte klarar av, det liksom går bara inte. Mitt "mol-ord" är ordet styrkekramar som alltför ofta och frekvent skrivs på diverse sociala medier dagligen. Det är något med det ordet som får mig att rysa i kroppen och jag blir liksom irriterad över att läsa det. Ordet i sig har ju en fin innebörd, folk vill liksom ge en eller flera starka kramar till personen som lagt ut en status eller en bild som innebär något slags jobbigt som hänt personen, så ordets innebörd är bra i min mening. Det är bara det att ordet (om man bortser från innebörden) liksom känns "cheesy" och som ett "hittepå-ord" som inte riktigt existerar egentligen, som att någon har hittat på det helt enkelt (nästan som att det kanske kommer från det norska språket..?).

Det är svårt att förklarar men jag klarar liksom bara inte av det ordet och som ni kanske förstår skulle jag aldrig skriva eller säga ordet till någon, jag skulle helt enkelt formulera mig på annat vis än genom det ordet, även om jag vill förmedla samma typ av innebörd till personen i fråga. Har ni något ord som ni irriterar er på eller som inger en viss känsla för er när ni läser eller hör det?

image

/ Frida
0 kommentarer »

En sorglig morgon

Hej på er! Den här morgonen startade allt annat än rolig och på ett vanligt vis. Innan min egna väckarklocka skulle ringa fick jag ett sms från min pappa som meddelade att farfar gått bort inatt, sorgligt och väldigt tråkigt. Det var inte direkt så att jag kunde somna om efter det beskedet så jag klev upp tidigare än tänkt och tog mig en lång morgon i tystnad här hemma då Sophia och Markus fortfarande sov sött i sängen.

När jag stod och fixade mig i badrummet slog det mig att jag drömde en sorglig del inatt, klockan var runt 2-3 och jag minns det tydligt än vad drömmen handlade om. Jag är på en plats som jag inte känner igen, pratar med min storasyster och från ingenstans börjar det spelas en Elton John-låt som jag har en väldigt stark koppling till. Allt relaterat med Elton John kopplar jag nämligen ihop med min mammas bortgång, vi spelade "Your song" på hennes begravning och en lång tid efter den ägt rum lyssnade jag på repeat på hans samlingsalbum. Han är en fantastisk artist och tyvärr kopplar jag bara sorg till att höra hans låtar, men samtidigt vill jag också höra dem för de är så himla bra. Ja vilket som, i drömmen hör jag den här Elton John-låten och känner en sorgsenhet, då från ingenstans dyker självaste Elton upp och säger till mig att det är ok att gråta när jag hör hans musik. Så i drömmen gråter jag och han tröstar mig med fina ord som att de på andra sidan har det bra.

I drömmen hade ingen gått bort men i verkliga livet dog min farfar kring när jag drömde detta. Jag tror nästan att det var min mamma som ville berätta genom min dröm att hon och farmor tagit emot farfar och att de kommer att ha det bra där uppe tillsammans, det kan låta knäppt och flummigt men någonstans tror jag faktiskt på det lilla tecknet från drömmen. Vila i frid farfar och ha det toppenbra uppe i himlen med min fina mamma och fina farmor <3

image

/ Frida
2 kommentarer »

Vilken härlig kväll!

I söndags tog vi en promenad efter middagen och vädret var minst sagt toppenbra, en sådär perfekt höstdag som man liksom fantiserar om när man tänker på höst och bra väder. Vi gick ner mot en lekplats/promenadstråk som ligger här i närheten och Sophia sprang fritt runt och härjade bland alla kottar och roliga skulpturer som finns på skogens alla djur. Vid "lekplatsen" (vette tusan om det kan klassas som lekplats, mer roliga figurer och stockar man kan gå på, alltså inte småbarnsvänligt direkt) finns det två hängmattor placerade (varför vet jag inte?!) och i ena satt Sophia nöjt och gungade medan hennes pappa låg i den andra.

image

Efter att ha undersökt i princip allt som fanns att titta på gick vi vidare längs stigen som ledde bort till en härlig promenad-del som är byggd i trä och sträcker sig över sumpmark och snårig terräng, ett roligt inslag helt klart. Sophia sprang fram och tillbaka längs denna promenad-del och tyckte det var superkul. Jag tog detta kort när hon stannade till på vägen och tyckte att det vart ett magiskt ögonblick, solen är påväg ner och vår lilla loppa står där och spanar ut över vass och snårig växtlighet. Det här är definitivt ett utav mina favoritkort numera!

image

/ Frida
0 kommentarer »

Förmedlar en känsla

Olika bilder och olika ansiktsuttryck tycker jag speglar olika känslor och sinnesrum. Det kan vara en blick som ser lite lätt sorgsen ut hos en person, som med direkten får mig att känna en viss ledsamhet inom mig, även om jag inte vet något om personen eller någon bakgrundsinformation. Likaså gäller det till exempel en bild med valpar som leker med varandra, då riktgt sprudlar det utav lycka och en glad känsla. Mycket gällande det har att göra med att jag 1:jag äääälskar hundar och 2. jag ääääälskar glada hundar i grupp, så därav en glad förmedlad känsla utav att se en sådan bild.

När jag ser denna bild på Sophia och hennes stolta och glada uttryck kan jag inte hjälpa att känna en koppling till en bild tagen på förskolan, ni vet en personbild som tas på alla barnen och som kanske är uppsatta på en vägg eller vid barnets personliga låda osv. Hennes uttryck och bildens känsla osar en stolt liten förskoletjej som är mitt uppe i en lek med vänner och stannar till för att bli fotograferad utav sin förskolelärare. Nu är ju inte fallet så på riktigt, på bilden är hon hemma med sin pappa och han har tagit kort för att skicka till mig, men direkt när jag såg denna härliga bild fick jag den kopplingen. Knäppt egentligen, men himla kul också hur fantasin flödar och lever sitt egna lilla liv.

image

/Frida
0 kommentarer »

En litenöverraskning

Imorse smög jag runt här hemma, så som jag gör varje morgon innan jag åker iväg till jobbet och mina hjärtan ligger och sover i sovrummet. Innan jag släckt ner de lampor jag tänt upp för att få en fungerande morgon utan att virra runt i mörkret (nu när det blivit rätt mörkt tidigt om morgnarna) tar jag på mig skorna och kliver ut ur hemmet. En rätt naturlig grej är väl i och för sig att avsluta med att just ta på sig skorna precis innan man går ut ur hemma, det är ju varken bra ljudmässigt att gå runt inomhus med stövletter på eller att skräpa ner i onödan med sandiga sulor på golvet, så det finns ju ett gäng olika anledningar till att inte ha på sig skorna inomhus, men ja ni fattar vart jag vill komma med det här svamlet.

Vilket som står jag där i hallen och kliver i med höger fot i höger sko (rätt rimligt kan jag tycka) och får direkt stopp i skon utav att en liten leksaksbil gömmer sig längst ner vid tårna. Lite lätt skrattar jag för mig själv och tänker att vår lilla busunge varit i farten (tvivlar på att Markus gjort det nämligen) och plockar därefter ut den, tar på mig skon och går därefter vidare till vänster sko. Där tar det stopp fortare, i denna sko hittar jag nämligen två olika leksaker som hon proppat skon full med och där och då skrattar jag höft och drar på smilbanden rejält. Kollar igenom de andra skorna på skohyllan och ser att de är tomma på leksaker, det är bara mammas nya stövletter som var roliga att gömma leksaker i, kanske för att de har lite högre skaft och leksakerna är väl gömda där, vad vet jag. Hon brukar göra såhär, men då ser man alltid leksakerna direkt just eftersom de skorna är mer öppna och synliga mot stövletternas utseende. En rolig start på dagen var det minsann!

image

/ Frida
0 kommentarer »

Rolig"attraktion"i lekparken

image

Sophia varierar lite i huruvida hon gillar eller inte gillar att gunga, oftast gillar hon det men titt som tätt faller det inte henne i smaken för fem öre. Så jag skulle inte säga att hon älskar att gunga, men något hon däremot älskar att göra så fort vi är i en lekpark är att åka rutschkana! Det slår aldrig fel och hon åker gärna om och om igen. Hon hinner knappt komma ner till marken innan hon säger "Igen" med bestämd glad röst, såpass kul är det enligt henne. Jag förstår henne till fullo, att åka rutschkana är lite i liknelse till att åka en karusell, och jag älskar att åka karusell så jag kan absolut förstå att åka ner och känna pirret i magen är en kul grej. Nu när jag skriver detta inlägg känner jag ett enormt sug över att få åka till typ Gröna Lund eller Liseberg och åka så mycket så åkbandet nöts ut (hur det nu skulle kunna göra det på handleden, men ni förstår poängen), det var ett tag sedan sist.

/ Frida
0 kommentarer »

Hon gör mig så glad

Jag ser mig själv som en väldigt glad och sprallig person till vardags och har varit det hela mitt liv, jag liksom gillar att skratta och le så det faller mig naturligt att i stort sett jämt vara glad. Jag anser att är man glad själv smittar det av sig på andra, så ni kan ju förstå att jag "diggar" andra glada människor och emellanåt flippar ut i gladhet när jag umgås med sådana. Nu är i och för sig de flesta människorna glada personer, så jag sticker inte ut för fem öre på den punkten, men jag skulle helt klart klassa mig själv som en väldigt glad person.

Sedan jag fick barn har denna gladhet nått nya höjder och vidder, jag kan snudd på "explodera" inombords utav lycka och gladhet när jag tänker på min lilla skorpa. Hon ger mig ett sånt rus i kroppen och tillför oändligt många skratt så jag är fullproppad med glada tankar, känslor och har ont i kinderna varje dag efter alla skratt hon tillför mig. När jag får en sådan här bild skickad till mig på jobbet utav Markus så tycker jag det liksom säger allt om vilken känsla jag själv känner när jag tänker på henne, ett stort jätteskratt och ett ansikte som liksom skrynklar ihop sig. Min fina fina tjej, herregud vad jag älskar dig!

image

/ Frida
0 kommentarer »
Nästa sida