Snart dags att förnya sig

Hej på er! Just nu sitter jag och äter lunch på ett fik här i närheten, samma fik jag alltid går till när jag är ute på detta kundföretag som jag sitter hos idag, och lyssnar på judbok och tittar på folket som går på de regniga gatorna här i Stockholm city. Idag kan man verkligen säga att det är hösti luften, regnet öser ner och det är ingen värme alls, jag har dessutom en tunna halsduk/sjal idag för att hålla lite värme, så den där sensommaren kanske sa adjö nu i helgen, eller vad tror ni? För mig gör det faktiskt ingenting för jag gillar tanken på att gå i varma tröjor/kavajer, ha blusar och snygga stövlar/boots och få klä på sig lite mer liksom, men sen antar jag att det bara är tanken på detta som jag gillar, När oktober månad är över tror jag att jag ledsnat på vädret och mer än gärna har sommar igen, fast vem vet, jag kanske inte alls tycker så då utan ser fram emot vecka för vecka och njuter av de kyligare vindarna och regnet som smattrar mot rutorna. Hur som helst kommer denna höst bli den bästa någonsin, det är ju hösten jag och min familj flyttar till vårt alldeles egna hus, vår villa som vi längtat efter i snart ett halvår sedan vi skrev på papprerna, den här hösten kommer att bli magisk vilket väder vi än får. 
 
 
Om ni undrar över min överskrift på detta inlägg, om att förnya sig, så har det faktiskt inte just med flytten att göra (även omd et blir en rätt stor förnyelse i våra liv) men det har faktiskt att göra med mitt körkort. Idag för 9 (NIO! år sedan körde jag upp kl 09:00 i Sollentuna, jag var nervös som attan och ville så innerligt klara den där uppkörningen som var bokad sedan innan sommaren. Jag var nybliven 18 år och hade övat och kämpat i ett par månader för att äntligen få det där vuxna kortet i handen, den här dagen var min dag. Jag fick en jättetrevlig trebarnspappa som uppkörningsperson, varför jag vet att han hade tre barn var för att jag blev så nervös så jag började typ intervjua honom medan jag körde bilen och frågade om familjeliv och allt mellan himmel och jord (haha) och när de 30 eller 45 minuter (vad tar det att köra upp, jag kommer inte ihåg?) var klara körde jag lugnt in på parkeringen och han sa med mild röst: - "ja du Frida, det här gick ju strålande, du har precis tagit körkort!". WOHO kändes jag inombords och mina ögon var stora som jordglober, även svettringarna under mina armhålar var det också, och äntligen var det där körkortet mitt. Jag minns det som att det var igår och jag är så himla glad att jag tog det när jag gick i gymnasiet, jag har haft mycket nytta av det under dessa nio år som gått. Nu är det alltså bara ett år kvar innnan dess att jag måste skaffa ett nytt med en ny bild, och jag har en känsla av att den där kallelsen skickas vilken vecka som helst eftersom tiden rusar fram. Nu vet jag att de inte är av sig just nu, men vips vad det är så är det sommar igen och då är det dags att fotas igen. 
 
 
När denna bild togs hade jag varit på en studentskiva kvällen innan, drömde sedan på natten om att jag inte kunde svara på några frågor på testet som jag skulle skriva morgonen efter (körkortsteorin) och var kanske inte jättepigg egentligen när jag tidigt en morgon inne i stan anmälde mig för att skriva teorin och hoppades på det bästa. Men jag klarade det och det var det viktigaste, sova kunde jag ju göra när jag kom hem därifrån!
1 kommentar »
Åsa Rindstål

Haha, vilken rolig uppkörning! ☺️☺️ Själv minns jag inget från min, var så himla nervös!

Svar: Haha jo i efterhand var den nog rätt rolig, under tiden var jag SÅ nervös och försökte hålla på med någon slags underhållning istället :) kram Frida!
Frida Pettersson