En alldeles speciell dag!

Idag är det fredag (no shit Sherlock!) men också den 7e oktober (no shit på den också...) vilket betyder att det snart är helg, men också en väldigt stor dag i mitt och Markus liv.Idag för exakt tre år sedan tidigt på morgonen kissade jag på ett graviditetstest som visade postivit direkt. Det är alltså idag för tre år sedan som vi fick veta att vi skulle bli föräldrar och att ett litet litet barn låg och ruvade i min mage. Jag kommer aldrig att glömma den känslan jag bar inombords, en känsla av euofori och nervositet på samma gång. Jag var så nervös att jag skakade om händerna när jag höll i stickan, det var så overkligt och självklart på samma gång! 
 
Jag hade klivit upp en kvart innan Markus klocka ringde och jag var så enormt kissnödig och nervös tidigare den morgonen, ja eller natten kanske eftersom vi klev upp vid 5-tiden då också, och jag var så förväntansfull över att ätnligen få kissa på den där stickan. Jag hade tänkt att jag inte skulle kissa innan beräknade mens-dagen men kände att 2-3 dagar innan är nog okej, och om jag inte minns fel så skulle mensen komma på torsdagen den veckan, och det här var alltså en tisdag. Hur som helst kissade jag på stickan, la den åt sidan och spolade i toaletten, tvättade händerna och tänkte att jag inte ska kolla för tidigt på stickan, men kunde givetvis inte hålla mig utan kollade direkt. Och där, där uppenbarade sig ett starkt plus på stickan och jag kände hur mitt hjärta hoppade ur mitt bröst, jag vart så förvånad och så glad på samma gång. Jag var till 98 % säker på attd et inte skulle visa något eftersom jag tänkte att vi skulle försöka i ett par månader minst innan något skulle hända, och att då få ett starkt plus på första försöket förvånade mig enormt mycket. Jag vart även väldigt tacksam över detta plus och tänkte att vi hade haft en enorm tur som blev gravida så fort. 
 
Jag smög genast in till Markus och la mig bakom honom, väckte honom med en darrig röst och sa " Markus, du ska bli pappa!", varpå jag märkte att han först var något förvirrad av att han knappt vaknat men också vart alldeles stel över om han verkligen hört rätt. Direkt efter det gick han med mig in till badrummet och titade på det starka plusset och efter det här började vår resa tillsammans som en familj och inte bara ett par. Jag kan lugnt säga att jag var på moln hela dagen lång och liksom kände att jag ville skrika ut till hela världen vår stora nyhet, men vi höll ganska länge på den för allmänheten och berättade bara för närmsta familjen direkt, närmsta vänner från vecka 12 och till allmänheten vid vecka 17 tror jag det var. 
 
 
Minns ni den stora dagen lika klart som jag, dagen ni plussade?
0 kommentarer »