Rosa bandet

Nu är vi inne i oktober månad, en rosa månad trots att vädret kanske inte är rosa när man strosar runt i naturen, men rosa just på grund utav Rosa Bandet och uppmärksamheten av bröstcancerforskningen. Som ni vet sedan tidigare är den här forskningen något som står mig nära, mest för att min mamma fick diagnosesn för över femton år sedan men också för alla kvinnor som kanske fått beskedet, får beskedet eller precis som jag själv levt med någon nära som haft bröstcancer. För mig är det en självklarhet att vara med och stödja forskningen så att vi förhoppningsvis en dag kan säga att ingen längre behöver bli sjuk i denna hemska sjukdom. Att inte var tredje människa någon gång i sitt liv ska behöva få domen "du har cancer" och allt vad det innebär med just detta. 
 
För mig är det här en extra stark månad på många känslomässiga plan, det är månaden jag vart jag än går blir påmind om just bröstcancer och det min mamma tvingades genomgå och genomlida, för att tillslut inte vinna kampen mot denna envisa skitsjukdom. För mig blir den här månaden så tvådelad, och ena sidan älskar jag att det uppmärksammas så mycket (hoppas också att prostatacancern uppmärksammas lika stort) och att folk skänker pengar till forskningen, men och andra sidan blir mitt hjärta som sagt upprivet av alla gamla jobbiga minnen. Minnen som när min mamma berättade för mig att hon hade fått cancer, men att den var godartad och att hon skulle bli bra, minnen som alla dessa stunder man kom hem från skolan och såg hur mycket hon led av den behandling hon fick, hur hon sakta men säkert tynade bort till en urmärglad kvinna som inte orkade mer än att sitta en kort stund för att sedan behöva ligga, men sedan göra om proceduren. Minnen om den livfulla mamman jag en gång hade som sakta men säkert försvann bort i sjukdomens mörka revir, hur hon kämpade så hårt men ändå inte kunde vinna, hur orätttvist livet ibland kan vara. Den här månaden är så rosa och livfull i hoppet om att cancern en gång för alla ska förvinna, men också så mörk som en höst kan vara av de jobbiga minnena som aldrig kommer att lämna mitt huvud. Jag vill och kommer att tänka på de fina minnena med min mamma framöver, och gör nästan alltid det, men vissa månader om året är extra tunga, och oktober är en utav dem. Hoppas alla vill och kan skänka en liten krona till forskningen, jag har köpt två Rosa Band som jag har på olika jackor, och bara en sådanliten sak gör så mycket i det stora hela. En dag ska vi kunna säga att cancer inte längre finns, och jag hoppas den dagen dyker upp snart!
 
0 kommentarer »