Hur fördelar vi vabben?

God morgon på er alla fina läsare! Idag är det torsdag och Sophia har för tredje dagen i rad feber, ich därför är vi alltså hemma även idag. Det är som att jag hunnit glömma hur hennes lilla kropp fungerar med feber i sig, men på förmiddagen är den nästan som bortblåst (vi pratar 37,8 typ) och man tror nästan är hon borde vara frisk framåt kvällen, men när eftermiddagen väl slår till så PANG, så är vi över 40 grader och bränner. Stackars lilla kropp och tjej brukar dessutom gå med denna höga feber över en veckas tid, vilket jag minns när det väl sker, men precis flesta två dagarna av sjukstuga är jag fortfarande i inbillningen att hon blir lika fort frisk som jag blir när jag är sjuk. Med andra ord kan vi kanske hoppas på att hon är frisk tidigaste senare delen av helgen och hopas enormt mycket på att det inte vabbas in på
nästa vecka. 
 
Nu till inläggets överskrift, hur fördelar vi vabben? Är någon mer ansvarig över vabbandet än någon annan av oss två (jag och Markus?) eller kanske så att en av oss enbart har ansvaret över det? Svaret är nej, vi delar lika fullt ut när det kommer till att vabba Sophia. För oss är hennes behov av oss två till lika stor tid väldigt viktigt och vi tror båda på lika stort ansvar över henne. Markus och jag jobbar med två helt olika yrken, men det betyder inte automatiskt att någon av våras yrken är viktigare än den andras, och därför spelar det här ingen roll heller vem som vabbar, Sophia är i slutändan den viktigaste personen i den här ekvationen och hon går först alla gånger. Här förstår jag att detta inte går för alla familjer där någon av föräldrarna jobbar mycket på resande fot, där går det såklart inte att göra såhär, men både jag och Markus jobbar inom Stockholms-regionen och åker sällan längre än så, och inte över flera dygn så därför går det att dela vabbandet rakt av.
 
Under våren som var vabbade vi ungefär lika mycket som vi jobbade, vilket innebär att vi var och varannan vecka var hemma från jobbet för att hon var sjuk. Jag tror inte att hösten kommer att bli något annorlunda utan tror att vi kommer få hämta hem eller liten neddränkt bacilltjej var och varannan vecka även under detta halvår. Vi har bestämt sedan Sophia började på förskolan att det ska delas lika i så stor mån det gå när det vabbats, att var Markus den som vabbade sist så är nästa gång min tur och så vice versa. Nu är det klart att vi inte rakt av drar en linje på detta, utan såklart medlar lite däremellan. Det kan ju faktiskt vara så att han bara vabbade två dagar när det var hans tur, men när jag vabbar är det kanske två veckor hon är sjuk, då givetvis byter vi av under tiden för att underlätta för oss båda. Är det också så är det är svårt för den ena när det gäller jobb att vara borta just den dagen/veckan, så hjälper vi varandra (jag och Markus) och det är hela tiden en öppen dialog om hur vi ska pussla ihop dagarna både jobbmässigt och vabbmässigt. För att sammanfatta det hela: vi delar lika, menar på att bådas jobb är lika viktiga och ingen tar det största lasset, Sophia är den viktigaste personen i den här frågan och är också första prioritet - allt annat kommer i andra hand. Det här har funkat riktigt bra sedan start och är något vi fortsätter med så länge det går bra. Hur gör ni andra med vabbandet? 
 
1 kommentar »
Sofia

Min äldsta dotter har inte börjat på förskolan än . Men jag tror tyvärr att jag kommer vabba mer än min man. Största anledningen är att jag tjänar betydligt mindre än han gör. Och han har dessutom mycket möten som är svåra att boka om. Jag önskar verkligen att vi kunde ha det mer jämnställt men det är ju svårt när man förlorar så mycket ekonomiskt. I alla fall när man är småbarnsförälder och nyligen köpt hus😯. Kram på dig!

Svar: Hej Sofia! :) Det förstår jag att det blir så, det är synd att systemet är gjort så att man förlorar mycket pengar på att den ena vabbar och är borta från jobbet, det borde finns någon lösning så det inte ska spela någon roll :( jag och Markus tjänar lika mycket och därför kan vi båda vabba lika mycket och turas om så som vi gör, men hade vi inte haft den förutsättningen hade vi inte haft så jämställt som det är idag. Stor kram till dig och tack för kommentaren!
Frida Pettersson