En liten goding!

image

Den här lilla godingen köpte jag imorse på vägen in till jobbet och tänkte att det kunde bli ett bra mellanmål under dagen om hungern skulle titta fram. Jag tyckte den lät jättegod bara av att läsa och se på burken vad den innehöll och jag hade ta mig tusan rätt på den saken. Den är jättegod hörni! Har ni inte redan provat den så gör det omedelbar bums när ni är i affären nästa gång. Ja alltså ni behöver ju inte öppna burken och äta direkt på plats när ni tagit den ur hyllan, men när ni får första bästa tillfälle att förtära den, så gör det då. Den var supergod- lite syrlig och söt på samma gång!

/ Frida
0 kommentarer »

Ibland orkar man, ibland inte

Hej hej alla fina läsare! Nu har min dag tagit slut på kontoret och jag sitter just nu på bussen påväg hem. Dagen har varit lång men ändå inte, den började supertidigt men har liksom gått fort, så den har varit lite både och kan man säga. Några telefonmöten har jag haft så rösten känns ansträngd, det är himla konstigt det där, när jag pratar vanligt "face to face" med folk känns det inte alls lika mycket att jag "anstränger" min röst, men vid telefonsamtal på några timmar per dag ja då känner jag veklingen av det.

Man kan ju tro att jag fått nog av att prata i telefon för den här dagen då kanske, men det har jag faktiskt inte. Jag tänkte nämligen passa på att ringa privat samtal (alltså inget jobbrelaterat). Det är verkligen superbra att passa på att ringa sina långa samtal på vägen hem från jobbet, för att i lugn och ro kunna prata med personen man vill prata med, men vissa turer hem från jobbet finns bara inte orken där att prata över huvud taget. Ibland är det bara så skönt att få stirra ut på vägen och lyssna på någon annan som pratar eller sjunger i lurarna. Förstår ni hur jag menar? Det har ju ingenting att göra med personen man ringer till, utan enbart att orken att prata och hålla en konversation igång bara inte finns där ibland. Ibland vill man bara stänga av allt och hinna ladda batterierna på nytt, och vägen hem från jobbet är en perfekt plats att göra det. Idag däremot har jag mycket energi och pratar gärna i telefon, så så fort jag postat det här inlägget för er ska jag ringa och få lite kvalitetssnack.

image

0 kommentarer »

Ett mamma-ljud

Sophia har ett visst ljud hon gör när jag är i närheten, ett gnälligt "mysljud" som hon ger ifrån sig när hon vill ha närhet från sin mamma i form av att hon vill komma upp i famnen på mig för att bli tröstad. Det här med att bli tröstad behöver verkligen inte betyda att något hänt henne såsom att hon slagit sig eller blivit ledsen utav något, hon gör det här ljudet bara för att få vara i min famn och mysa med mig. Det är ett säreget ljud som Markus säger bara kommer ur henne när jag är hemma, aldrig när hon och Markus är själva tillsammans och hon vill bli buren eller få tröst för något som inte ens hänt.

Jag tycker det är väldigt roligt och lustigt att hon hittat på ett eget ljud bara för mig, det får mig att känna mig lite extra speciell liksom ;-). Jag vet inte riktigt om hon hittat på något visst ljud för Markus, men det lär vi nog märka inom kort tror jag. Har era barn vissa ljud eller speciella rörelser osv som är kopplat just till er såsom Sophias ljud är kopplat bara till mig?

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 10.55.24

Sophia i min famn som liten bebis på drygt tre veckor <3

/ Frida
1 kommentar »

Nytt fräscht hår!

God morgon på er! Då var det dags för måndag igen. Den här helgen bokstavligen talat flög iväg både i tid och i vindar, jösses vad fort den har gått och vad det har blåst här i Stockholm. Lite läskigt faktiskt när träden snåudd på viker sig ner mot marken för att sedan vika sig åt andra hållet, galet vad vädret kan göra. 
 
Igår satt jag i frisörstolen i ett par timmar och fick mitt hår fixat av världens bästa svägerska Karro. Det var typ ett halvår sedan hon sist satte sigja händer i mitt barr och jäklar vad det var välbehövligt! Från en dassig brun hårbotten till en djupt mörk chokladig ton med violetta inslag samt isigare och kallare blonda toppar. I LOVE IT! Hon är världsbäst på sitt jobb och jag är evigt tacksam för att hon vill fixa med det på hennes lediga tid. Nu äntligen känner jag mig fräsch i håret igen. 

 
 
 
1 kommentar »

En lista om veckan!

Fjärde söndagen i rad nu med en lista om veckan som gått, vilket direkt får mig att inse att det redan gått en månad sedan jag postade första söndagsinlägget. Herregud vad tiden verkligen springer iväg! Listan hittade jag hos Jessica och lånar den alltså ännu en gång!

Vad har varit bäst i veckan?

Åh så himla mycket bra denna vecka så det är svårt att välja! Julbordet i fredags med jobbet var SÅHÅ kul. Att träffa Karro med barn i helgen har varit SÅHÅ kul och att jag även fått mitt hår fixat av Karro var SÅHÅ härligt. Ja som ni förstår har veckan varit tipptopp!

Vad har varit sämst i veckan?

Sophias lilla mage som krånglat rejält. Jättejobbigt för henne och jättejobbigt för oss att se henne ha ont. 

Vad har du sett för filmer?

Nej hörni ännu en vecka har gått och jag har inte sett en endaste film. Det har inte funnits någon tid alls så prioriteringen att se film har legat typ längst ner på listan. Men bättre lycka nästa vecka :)

Har du gråtit något?

Jag har skrattat såpass mycket att jag har börjat gråta men också gråtit för att jag har blivit ledsen. Igår hade Sophia det så jobbigt med magen och jag försökte hjälpa henne få ut det hon behövde få ut och hon skrek och grät som hon typ aldrig gjort förut, det var fruktansvärt och även jag grät. 

Vad längtar du efter?

Jag längtar efter att träffa min mormor och morfar nästa helg. Vi ska dit och hälsa på dem i Katrineholm på en lilljul och "förfira" julen med dem och det ser jag mycket fram emot.

Vad har du ätit mest av?

Hmm, det här tycker jag är rätt svårt. Jag tycker att jag äter lite av allt, men eftersom jag åt julbord två gånger på en dag (i fredags) så får jag väl säga julbord på den här frågan.

Vilken låt sammankopplar du med den här veckan? 

Allt som har med Alcazar att göra!

Vilka emojis får sammanfatta veckan?

😄🎉🍸🍺✨💃✂️💕

image
0 kommentarer »

Jag svarar på tre frågor

Om du hade fått chansen att prata med ditt 18-åriga jag, vad hade du sagt då?

Jag hade sagt att livet blir precis så bra som du själv väljer att det ska bli. Dina tidigare år har varit extremt tuffa och du har fått vara med om saker inget barn ska behöva se och erfara, men det har bara gjort dig till en starkare individ och du ska ta med den lärdom du fått utav detta framåt i livet. Det som hänt dig har fått dig att växa upp fortare än många andra och det har fått dig att inse vad som är viktigt i livet och vad man ska lägga fokus på. Man får vara ledsen, man får känna sorg, livet är inte alltid lätt men med något dåligt kommer något gott. Du kommer att utbilda dig, skaffa ett liv tillsammans med Markus och även bli mamma inom några år- allt detta kommer ge dig så mycket ljus i din tillvaro att det kommer överväga det mörker du har bakom dig. Det som har hänt kan inte göras ogjort, men allt som komma skall går att påverka och du är den som avgör hur ditt liv ska bli. Med det ljus du har omkring dig finner du ro i själen även om lite av det mörka alltid kommer finnas kvar djupt rotat i hjärtat och minnena, men så har också alla människor här på jorden, alla bär vi på något tungt inom oss. Det gäller bara att förstå hur man ska bearbeta det för att må bättre som individ och du kommer hitta ditt sätt, låt det bara ta sin tid.

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 10.28.47

Hur såg dina framtidsplaner ut när du var 20 år gammal?

Jag har alltid varit motiverad till att göra något av min framtid, att vill jag komma någonstans här i livet så måste jag kämpa och ge allt för att det ska bli något av det jag vill. Ingeting får man gratis och de där räkmackorna finns det inte många utav, och det förstod jag tidigt tack vare min pappa som klokt nog berättat för mig att det lönar sig att kämpa för det man vill. När jag var 20 år hade jag precis börjat studera försäkring och ekonomi och där sattes liksom min start för mina år framöver. Nu är jag inte gammal direkt utan har bara hunnit jobba ett par år efter studier och under studier, men på den tiden har jag hunnit ta mig en bit på vägen och det är tack vare slit och motivation. När jag var 20 år hade jag precis fått tips om att plugga just inom försäkringsbranschen men jag ska ärligt säga att några månader innan dess hade jag inte ens kommit på tanken att jobba och utbilda mig inom den branschen. Men som så mycket annat i livet står man inför olika vägskäl och träffar på en massa intressanta människor och på vägens gång ändras en väg framåt i livet och mycket beror också på vad man själv gör av sina möjligheter.

228310_10150607601325473_192723_n

Examensbalen som hölls efter min första utbildning (alltså inte det jag studerat nu senaste året)

Hur trodde du det skulle vara att bli förälder?

Jag trodde det skulle bli precis så fantastiskt som det är! Men aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att det gick att älska ett barn så mycket som jag älskar Sophia. Den villkorslösa kärlek jag känner till henne går inte att mäta i något annat, jag har skapat henne tillsammans med min livs kärlek och de morderskänslor som svämmar över detta lilla barn trodde jag aldrig var möjligt att känna. Jag visste ju redan innan att jag är en kärleksfull person i mig själv, så att jag skulle älska mitt barn var liksom givet, men att hjärtat sprängs av att titta på henne trodde jag inte var möjligt. Sen trodde jag inte innan jag blev mamma att det gick att vara SÅ trött som jag var av den sömnbrist som rådde hennes första 9 månader i livet. Aldrig trodde jag att det gick att må så dåligt av att inte få sova, att det skulle tära så mycket psykiskt som det faktiskt gjorde. Den trötthet jag upplevt innan jag fick barn var en fis i rymden jämfört med noll sömn 9 månader i streck, haha!

Skärmavbild 2015-12-02 kl. 10.35.21

Att bli förälder är det bästa som hänt mig <3

0 kommentarer »

Bloggkalender 5 december: En bild från den lyckligaste dagen från året

image

Den här bilden knäppte jag samma eftermiddag som jag fått reda på att jag klarade min allra sista tenta inför min licensiering för att bli finansiell rådgivare inom bank-och försäkring. Alltså den lyckan, den känslan och den lättnaden som jag kände då kommer jag minnas för all framtid! Den stoltheten jag bär på ska jag banns mig påminna mig om varje dag (och mest när det känns lit motigt och jobbigt), att jag under min föräldraledighet med i princip noll sömn per dygn trots detta lyckades utbilda mig till det jag suktat efter i flera år. Att jag hade en sån vinnarskalle att jag inte gav upp utan fortsatte trots att det stundtals var enormt påfrestande och kändes hopplöst. Den 25e augusti i år är min absolut lyckligaste dag hittills om man räknar med start i januari i år, dagen jag blev färdigutbildad!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

/ Frida
0 kommentarer »

Bloggkalender 4 december: En bild på ditt barns/ dina barns favoritleksaker

Om det är något Sophia älskar att leka med så är det lego! Lego, lego, lego- ja alltså lego i mängder. Hon kan sitta och pilla med det länge länge och helst i sällskap av sin pappa som bygger alla möjliga märkliga och roliga figurer åt henne. Om det är något som står högst upp på Sophias önskelista till tomten så är det just Duplo lego. Efter att ha sett Markus bygga med detta lego förstår jag nu att begränsningarna är i princip noll var det gäller att bygga med dessa bitar, han kan ta mig tusan bygga ALLT! Ja ni läste rätt, ALLT kan han bygga utav Duplo lego.

image

Hon är superduktig med legot och gillar att bygga långa torn som hon sedan visar för oss stolt, och vi applåderar och hurrar över vilka skapelser hon lyckas få till. När tornen sedan är klara tycker hon det är kul att ta isär dem en bit i taget tills det inte längre finns något torn, bara en massa bitar utspridda på golvet, och därefter börjar hon om igen att bygga eller tittar på när hennes pappa bygger något tokigt och roligt. Och så fortsätter det länge länge.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här

/ Frida
0 kommentarer »

Bloggkalender 3 december: En bild från en tidigare jul

image

Den här bilden är från förra julen, sjukt oskarp jag vet, men det är i alla fall Sophias allra första jul just på den här bilden. Den bilden är och kommer bli väldigt speciell för mig just för att det är hennes första jul. Jag tror någonstans att kommande jular kommer bli ännu bättre än var den var (som var jättebra) just för att hon kommer ha ett större medvetande om julen än vad hon hade då (givetvis, hon var ju bara ett halvår gammal). Vi kommer ha våra familjetraditioner och hon kommer högst troligen vänta och längta ivrigt till just den dagen precis som alla andra barn gör när december månad närmar sig.

När jag ser den här bilden och jag ser min lilla familj samlad på den fylls mitt hjärta av så enormt mycket kärlek. Jösses vad man kan älska personer oändligt mycket, det är helt galet egentligen. Det är lite svårt att förstå att dessa två är mina och tillsammans är vi en familj, jag är mamma och sambo till dessa godingar. Jag är riktigt lyckligt lottad! <3

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

/ Frida
0 kommentarer »

En lättnad!

Tidigare i höstas var jag till mödravårdscentralen (dit jag gick när jag väntade Sophia) och gjorde ett så kallat cellprov. Det tar drygt fem veckor (kanske mer) innan man får provsvaret hemskickat i brevlådan och helt ärligt hade jag hunnit glömma bort att jag ens varit där och gjort det för en tid sedan. Vilket som, igår kom brevet hem i brevlådan och där på bordet låg det. En klump i halsen bildades innan sekunden innan jag tog ut pappret ur kuvertet tänkte jag en miljon tankar; tänk om jag får ett negativt svar, och vad skulle det innebära?

I och med att min mamma dog i cancer känns just cancer så påtagligt för mig på alla möjliga sätt och vis. Vad vi fått veta om mammas cancer var att den inte var ärftlig, men för mig spelar det ingen större roll, det känns som att det inte behöver vara en garanti för att jag inte ska få det en dag bara för att just den ursprungliga cancern hon fick inte var ärftlig. Jag har insett nu efter jag fått Sophia att jag blivit mer rädd för just cancer än vad jag var innan jag blev mamma. Mina tankar snurrar mer och mer kring just tankarna att jag hamnar i samma sits som min mamma en gång gjorde för fjorton år sedan. Att få ett besked som sätter precis allt upp och ner och lämnar enorma avtryck, och inga roliga avtryck. Det här tar inte upp all min lediga tid i huvudet men tanken återkommer då och då till mig och den tanken är inte rolig, men jag tröstar mig med att gå på alla kontroller som erbjuds, leva livet friskt och fullt ut och inte oroa mig för saker som ännu inte hänt eller ens går att påverka. Jag är ingen hypokondriker i mig själv, och tur är nog det för annars skulle dessa tankar vara hundra gånger värre, så på så vis är det skönt. En vanlig oro som helt enkelt fått ett större medvetande sen jag blev mamma.

image

Mitt besked var som tur va positivt i en positiv bemärkelse. Tack och lov!

/Frida
1 kommentar »

Ljust och vackert

Jag kom in lite tidigare än väntat till stan imorse och tänkte att jag tar en liten omväg till dit jag skulle för att få några minuter att gå och skippa stå på en och samma plats i frysa i väntan på min kollega. Jag tog en sväng förbi Nybroplan och Berzeliipark och såg dessa fantastiska skapelser. Flera meter höga är dem och det var minst sagt en mäktig syn såhär på morgonkvisten. Synd bara att det inte ligger snö på marken och på träden runtomkring för då hade det varit ännu vackrare att titta på.

image

Centrala Stockholm är alltid så vackert upplyst när julen närmar sig och jag tycker nästan de "brassat" på ännu mer de senaste åren än vad de gjort tidigare. Det ger faktiskt en viss julkänsla att strosa runt (läs springa runt) på Stockholms gator på luncherna och till och från jobbet i en upplyst glittrande miljö. Så trots att snön inte är här än och jag skulle tippa på att det är oktober månad bara för att tiden gått så galet fort så får jag ändå lite julkänslor. Har ni kommit in i tanken på att julen snart är här eller känns det väldigt avlägset?

/Frida
0 kommentarer »

Snark, det var tråkigt!

image

God morgon på er alla läsare! Idag är det torsdag och den har verkligen kommit en en raketfart för jag tyckte nyss det var måndag morgon, vilket känns väldigt skönt och efterlängtat. Just nu är jag påväg in till stan men inte till kontoret som första anhalt utan till ett försäkringsbolag för en frukostgenomgång och makroekonomi och fondmarknaden. det här bolaget har riktigt skarpa människor som jobbar med just det här och jag tycker alltid det är lika intressant att lyssna på vad de har att säga.

Jag åkte sällskap in till jobbet igår med Stefan och vi pratade om allt mellan himmel och jord, varpå han frågade om jag trivs med min nya tjänst, vilket jag svarade att jag verkligen gör. Jag äääälskar min jobb och det jag får syssla med om dagarna, att ständigt behöva lära mig nya saker och alltid vara på alerten. Han berättade att de hade haft en person på hans företag som jobbar med försäkringar och som hade hållit en dragning om just vad han sysslar med om dagarna och Stefan hade tyckt att det var såpass intressant att han somnade. Jag tror nog att många skulle hålla med honom på den frågan när man pratar om just försäkringar, haha. För att försvara honom hade han tydligen bara sovit drygt tre timmar den natten samt att det var klockan 13 som personen hade pratat inför dem (hej matkoma) så jag förstår verkligen att han nickade till då.

Rent generellt tror jag många tycker just försäkringar låter som det tråkigaste man kan jobba med, men just försäkringar är så brett och innebär så mycket olika saker, så det går inte riktigt att generalisera det känner jag, men visst tycker jag det låter dötrist också när man säger ordet "försäkringar". Det är ju inte direkt någon "wow-faktor" över det ordet såsom astronaut eller president har. Så nu till min fråga; har ni ett jobb som många har fördomar kring och förutfattade meningar om, och vad i så fall?

/ Frida
0 kommentarer »

Bloggkalender 2 december: En bild på dig när du var liten

image

Jag rotade lite bland bilderna hemma och i mobilen och hittade den här bilden. Jag tror att jag är runt fyra år här och Sanna borde då vara sex år. Varför jag vet det är för att det är julafton på denna bild och Sanna fyller år den 22a december, därmed har hon precis fyllt år och då borde hon vara sex år om jag gissar på att jag är fyra. Fast vi inte är riktiga tvillingar, men ändå psuedotvillingar, så har vi ofta blivit klädda i likadana kläder under vår uppväxt. Man kan nästan ha trott att vi varit tvillingar födda samma dag just på grund utav våra kläder. Ser man på inspelade videband eller bilder från när vi var små så har vi ofta likadana outfits på oss, enda skillnaden skulle kunna vara färgvalet mellan oss, men annars precis likadana. Jag undrar det om våra föräldrar ville ha tvillingar kanske? Har ni som har syskon tätt också blivit klädda i likadana outfits?

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

/ Frida
0 kommentarer »

Så himla läskigt!

Hej på er! Jag har precis hoppat av bussen och resan har varit minst sagt dramatisk. Precis när vi kommit in till Åkersberga ramlar en kvinna mitt i gången på bussen, svimmar av och slår i huvudet i en kant. Bussen stannar och flera i närheten försöker få henne att vakna till. Efter en kort stund (känns som en evighet) vaknar hon till och sluddrar. Hon kan stå upp men ser blek ut och är väldigt förvirrad. Kort därefter när männen som stöder henne försöker prata med henne svimmar hon igen och läggs ner längst bak i bussen samtidigt som ambulans rings.

Efter det vaknar hon och svimmar av om vartannat och går knappt att prata med. Bussen svänger av vid närmsta busshållsplats och väntar in ambulansen som ska ta henne till sjukhus. Jag hoppas verkligen att allt är bra/blir bra med kvinnan! Fy så obehaglig tur hem.

image

/Frida
0 kommentarer »

Tänk vad skört det är...

image

Hej på er! Nu är det lunch för min del och den här morgonen har varit minst sagt upp och ner på jobbet. Det var ju ett strömavbrott igår kring lunch och det påverkade hela vår eftermiddag på kontoret. Däremot kom strömmen igång framåt tre-tiden men våra system vi jobbar i fortsatte vara nere. Vi fick information om att problemet skulle kvarstå tills kvällen men därefter vara löst så det var inte så mycket att göra igår helt enkelt.

När jag däremot kom in till kontoret imorse trodde jag ju att problemet skulle vara löst, men så var inte fallet tyvärr. Så jag har alltså suttit hela förmiddagen på jobbet utan att ha tillgång till våra system, vilket är en rätt viktig grej att komma åt när jag ska ha möten med kunder. Däremot har jag kunnat jobba med min mail och lite annat, men just att inte komma in i systemen gör verkligen att jobbet blir påverkat negativt. Tänk vad mycket "skada" ett strömavbrott kan göra i dagens samhälle. Tänk vad mycket vi påverkas utav att ständigt ha fungerande datorer, ström, teknologi, ja you name it! Det är ju egentligen skrämmande hur snabbt vi blir "lamställda" av att inget fungerar och hur stor påverkan det har på vårt dagliga jobb.

Om drygt en timma ska jag träffa en kund här på kontoret och förhoppningsvis fungerar systemet innan dess. Tur nog har jag all information utskriven på papper tack vare en kollega som märkligt nog kan komma åt våra system (vi jobbar tydligen i olika servrar) så jag kan genomföra mötet i alla fall och inte behöva boka om honom. Däremot tycker jag det är mycket bättre att ha allt i datorn och visa genom den, men det är ju bara att gilla läget och jobba utefter de förutsättningar som ges.

/ Frida
0 kommentarer »
Nästa sida